Upp idag för att ta vår sista lilla safaritur på vägen till  flyget vid tolvtiden tillbaka till Dar es-Salaam. Vi gick ut starkt med att på  nytt besöka den döda  giraffungen och vi fick då se de tre veckor gamla  lejonungarna  under busken. Vi fick denna dag se lite blommor vi inte sett förut – exempelvis  gladiolus -, gamla giraffben, lite krokodiler och en liten liten  elefant – lillefant.

På flygplatsen fick vi ett Fox Happy Meal (lunchlåda) till  lunch i väntan på att planen skulle komma och hämta oss. Det visade sig att  piloten hette Peter Fox vilket får oss att misstänka att han är medlem i den  familjen Fox som äger och driver både  Ruaha River Lodge och Lazy Lagoon.

Efter flyget så fick vi glädjen att sitta två timmar i en  liten, liten buss på väg mot Lazy Lagoon som ligger fem mil utanför Dar  es-Salaam. Tidvis var trafiken i stort sett stillastående. Tanzania är ett land i  stort behov av infrastrukturinvesteringar. Äntligen nådde vi vattnet där vi  skulle ta oss med båt över till Lazy Lagoon.

Den som trodde att det var någon  bilfärja eller liten passagerarbåt som skulle ta tjugotre personer med packning  över sundet trodde fel. Det var två ganska små och mycket gistna öppna båtar med  utombordare och soltak som väntade på oss vi sandstranden. Det bar bara att ta  av sig skorna, kavla upp byxorna, vada ut och häva sig ombord. Efter en kvart  steg vi av i paradiset! Vit sand, en lite pool, bara tio-tolv stugor (bandas)  ett jättestort ”vardagsrum”  med palmbladstak med soffor, matbord, bar,  biljard, dart och ett litet pocketbibliotek – utomhus. Ett kvällsdopp under  solnedgången, och sen blev det en god middag.

Första stopp denna dag var strax utanför lodgen där lejonhonor hade  fällt en giraffunge  – den unge vi sett för två dar sen som hade skadat ett ben. Giraffen hade  släpats en lång bit in under en stor buske. Där låg kroppen vaktad av  lejonhonan. En förhoppningsfull schakal strök omkring busken men försvann fort som blixten när honan visade irritation. Livet är hårt.  Men på den positiva sidan var antal små lejonungar snart skulle få ett riktigt  skrovmål. Nästa minnesvärda stopp var vid en stor flock elefanter med en liten, liten unge på knappt en vecka och efter det fick vi se ett gäng med strutsar i en  mängd som vår guide Frank, vår utmärkte guide, aldrig hade sett under  regnperioden. Där ser man. Och så fortsatte det med exklusiviteterna, en  jätteful gam som  Frank bara hade sett en  gång förut i Ruaha.

Nu blev det liv i luckan när en  gepard hade siktats ganska  långt bort. Geparder brukar inte ligga still särskilt länge i taget, så nu var det brådis värre. Ben, vår chaufför, trampade gasen i botten och körde jeeprally en halvtimme eller så på dom ganska regnskadade vägarna. Det var bara att hålla i  hatten. Det var jättespännande men kändes samtidigt som ett extremt långskott  och vi trodde nog att vi skulle komma fram för sent. Men icke så! Med säkert 30  sekunders marginal kom vi fram när geparden redan hade börja röra sig. Trots det  så fick vi se den jogga förbi på tio meters håll innan den försvann iväg över  savannen mot nya äventyr. Vilken lycka!

Rast vila! Under lunchen fick vi underhållning av en fräck  markatta som först showade lite i trädet som vi satt och åt under och sen  snattade tre bananer en efter en i värsta skansenstil. På vägen tillbaka mot  lodgen ramlade vi på nio lejon…

Denna natt höll sig flodhästarna i schack, så nattron blev  bättre. Upp och iväg igen på en heldagstur som gick ut starkt med en  lejonhona  med tre ungar som mumsade på en liten  impala. Efter det  krokodil i helfigur  (krokodil som knappt sticker upp över vattenytan hade vi redan njutit av från  stugaltanen) och en helt gäng med  flodhästar som plumsade ner i floden efter en  promenad i gräset.

Sen blev det impala,  giraffer och  zebror i mängder och en och  annan elefant.  En annan höjdpunkt var en familj med markattor som klängde runt  i ett träd. Nytt för dagen var också en samling dyngbaggar i en hög  elefantspillning.

Strax före 19:30 massajen (hämtning till middagen) så vandrade  en flodhäst upp nära stugan. Flodhästar ska vara ilskna gynnare som dödar fler  än något annat djur i Afrika. Med darrande röst frågade vi vår massaj vad han  skulle göra med flodhästen om den anföll. Han bara skrattade och visade oss sitt  spjut. Gifta massajmän ska ha dödat ett lejon med spjut, och vår 19:30 massaj var  gift…

Upp klockan sex med tuppen för att åka liten liten tanzaniansk buss  med förvånansvärt många passagerare till flygplatsen för att ta oss till  Ruaha.  Återigen bilkö innan vi dumpades av vid den gamla flygterminalen (när man ser  den så förstår man att dom byggde en ny 🙂 ). Efter sedvanlig omfattande förvirring och  väntan så packade vi in oss i en 14-sitsig Cessna mot Ruaha via Selous där  hälften av passagerarna skulle av. Under landningen i Ruaha såg vi  elefanter,  zebror och giraffer längst landningsbanan. En jeep var avdelad för att hålla  djuren ifrån den lilla landningsbanan. Ruaha var grönt, grönt som svensk  midsommar, för regnen hade börjat för några veckor sedan.

Väl på vår lodge – Ruaha  River Lodge – så fick vi två stugor (bandas) och fika.  Efter fikat så fick vi oss en kort tur för att kika lite på giraff,  impala,  flodhäst, zebra och dik-dik. Detta följt av en jättegod middag och efter mörkrets  inbrott blev vi följda av en  massaj till våra stugor. Vi ska inte gå själv mellan  husen sen skymningen fallit. Man kan råka ut för både elefant och flodhäst, och det  vill man minsann inte.