Kategoriarkiv: 2009

Resan runt Finska viken – Åbo

Från Borgå åkte vi på ett ganska förvirrat sätt enligt GPS-ens  instruktioner mellan Helsingfors olika ringleder mot Sjundeå. GPS-en tycker inte  det är ett problem att byta väg var femte minut. Men vi kom rätt…
Väl i Sjundeå bjöds familjen på en av världshistoriens längre luncher (typ  från halv ett till sex) som påbörjades med läckra grillade landdjur och  välsmakande rökta fiskar  och avlutades med genomgod blåbärspaj. Mellan varmrätt och efterrätt bjöds vi på en  stärkande promenad i skog och mark bland gamla ryska bunkrar, hallon och  kantareller. Familjen framför  ett varmt tack till Johan och Helena för en eftermiddag fri från gränskontroller  och språkförbistring.

Framåt kvällen gav vi oss av mot Åbo som visade sig vara ett  vimlande eldorado pga Tall Ship’s Race. Det kan förklara varför det var så svårt  att hitta hotell i Åbo denna natt. Vi hamnade på Seaport i hamnen mitt bland  alla färjor och nära allt vimmel längst Aura å. Vi har aldrig sett ens i närheten  av så mycket folkliv i Åbo tidigare.

Resan runt Finska viken – Borgå

Vi fick en glimt av pansarkryssaren Aurora på vår väg ut från  S:t Petersburg. På färden mot Viborg kunde allehanda typer av omkörningar  bevittnas på vägen som var av ganska växlande kvalitet.  Vi stannade till  vid salutorget i Viborg där vi fick en läcker lunch till vår oförställda  förvåning i en ganska murrig lokal. Slottet var inslaget i diverse  byggnadsställningar så det blev inte plåtat.  Gränsövergången tog denna gång bara tre timmar istället för nio som vår express  passage vid  Narva tog. Normalt går det tydligen betydligt snabbare, men det var fredag och rysk  semester. Vid gränsövergångar till eller ifrån Ryssland är det bara att beväpna  sig med tålamod.

Väl i Finland tog vi oss snabbt och lätt till Borgå där vi  ägnade kvällen åt en promenad i den fina trästaden och ett mycket lyckat besök  på den Gamle Lagmannens restaurang.

Resan runt Finska viken – S:t Petersburg

Med hjälp av känsla och olika helt otillräckliga  kartor så närmade vi oss centrala S:t Petersburg. Och vid tvåtiden på natten så kom vi in på Nevski Prospekt som resultat av en kombination av både tur ock skicklighet. GPS-ens  förmåga är högst begränsad i detta land tyvärr. Detta samtidigt som bokstäverna är minst sagt  knepiga för en nybörjare gjorde det hela till en utmaning. S:t Petersburgs  centrala delar i nattbelysning är en riktigt anslående syn. Och vips så hittade vi vår hotell,  Nevski Grand  Hotel som till vår stora lycka hade receptionen öppen dygnet runt.

Efter en kort natts sömn startade vi käckt på förmiddagen med  att utforska S:t Petersburg som  är ett världsarv minsann. Vi började med kyrkan med lökkupolerna som fått modern att skrika av förtjusning när vi åkte  förbi natten innan – Frälsaren på det spillda blodet, byggd på tsar Alexander II mordplats. Vi  fortsatte förbi Vinterpalatset som Ylva föll för pladask. Mintgröna palats är  inte att leka med – dom är beroendeframkallande. Vi gick inte in för kön var oändlig.

Lunch intogs på en kinarestaurang och sen bar det av till  Isakkatedralen som vi spänstade upp i för att se S:t Petersburg från ovan. Efter  en promenad modell längre så visade det sig vid fyratiden att köerna krympt ihop  ordentligt framför Vinterpalatset, så vi slank in och tittade på själva huset  samt några impressionister. Sen fick helt utmattade släpa oss tillbaka till  hotellet. S:t Petersburg får tveklöst fem samovarer av fem möjliga. Ylva har  satt upp staden som nummer två i hennes lista över coola städer. London står  först och Göteborg på plats nummer tre.

Resan runt Finska viken – mot S:t Petersburg

Upp och iväg från Tallin på morgonen – mot Narva! På en väg vars  förbättringar medfinansierats av EU. Kul att ha personlig nytta av det. Väl  framme i Narva var inte längre kraften med oss. Vi var vid gränskontrollen vid  halvtvåtiden och där  visade det sig att man skulle åka sig och registrera sig på en ogästvänlig plats  vid infarten av stan full med lastbilar och vanliga bilar. Massiv sugtappning  inföll när vi fick klart för oss att beräknad tid för att komma igenom var 24  timmar. Det hade vi liksom inte kunnat föreställa oss i vår vildaste fantasi.  Men, man kunde betala 300 pengar och använda et ”hot line”-nummer. Då skulle vi komma till  gränskontrollen halv tre på natten. Och problemet var att vi inte kunde  senarelägga våra två hotellnätter i St Petersburg för visumens skull. Öråd! Vi bestämde oss för att ta en eländes natt i bilen och se St Petersburg  sömndruckna och dana hellre än att ge upp.

Eftermiddagen ägnades åt att bese Narvas sevärdheter vars  främsta representant var borgen byggd av danskarna på 1300 talet. Och vi fick se  en hoper med bastioner ritade av Erik Dahlberg.

Framåt kvällningen (åttatiden) fick fadern för sig att ”åka  och kolla lite” på den ogästvänliga transitparkeringen där turordningen i kön  administrerades. Han slog en lov tillsammans med vårt minsta barn Lotta och gick  och pratade vänligt. Efter lite funderande och telefonsamtal så fick vi plötsligen ordern att åka  till gränsen direkt. Och det gjorde vi. Att ta med ett sött barn och se bedjande  ut var rätt medicin. Efter 2 timmar, en skrälldus ifyllda lappar, stämplar och  multipla uppvisanden av pass och registreringsbevis var vi igenom! Fadern är  utnämnd till familjehjälte, vi kom igenom halv elva på kvällen istället för halv  fem på morgonen.
Vägen på ryska sidan var mörk utan nåt onödigt prål som linjer och stolpar på  sidorna. Dessutom var den på sina håll besinningslöst skumpig och där fanns en  och annan last- och timmerbil som var på väg åt vårt håll. Det var spännande och  stämningen var god…….

Resan runt Finska viken – Tallinn

Efter en god natts sömn ombord gav vi oss av med den nya  GPSens hjälp på jakt efter vår hotell i Tallinn –  Hotell Bern. Trevlig rum men framförallt en  mycket hjälpsam och trevlig receptionist som hjälpte löjliga familjen med att  hantera det  faktum att Erik börjat få ont i örat. Vi delade upp oss i ett kvinnligt  turistiskt team och ett manligt öronteam. Öronteamet lyckade med blixtens  hastighet uppsöka estnisk öronsjukvård (med hjälp av receptionist, bil och GPS  faktiskt) för att få lite käcka medikamenter mot en ytteröreinflammation och  sedan anslöt dom sig till damerna på den estnisk-grekiska sylta där dom sökt  skydd undan regnet.

Det blev ömsom sol, hällregn och åska. Med tonvikt på  regn. Rätt som det regnade kom det en skur.  Tallinn (ett världsarv) är tvärfullt med gulliga hus  och torn. Smörknivar i ene och en jättelång mössa åt Lotta shoppade vi loss på.

Resan runt Finska viken – Östersjön, Baltic Queen

Äntligen på väg! Vi var lite nyfikna på hur färjan mot Tallinn  skulle se ut. Som Silja Serenade eller som färjan till Gdansk? Färjan skulle tveköst fått 5 samovarer av 5 möjliga om vi inte ätit smörgåsbordet. Maten var god men kön till fisk och skaldjur var sensationellt lång. Typ Ålandsfärjan för 15 år sen. Så Baltic Queen får nöja sig med 4,5 samovarer. Vi avslutade kvällen  i den mysiga pianobaren där Erik fick en klassig drink*). Bilder för att dokumentera avfärden uteblev nästan helt eftersom moderns kamera behagade trilskas och spelade död. Felet åtgärdades kompetent av fadern som när allt annat fallerat dängde den resolut i bordet. Et voilà! Vem har sagt att våld inte löser några  problem?

*) Blå alkoholfri i cocktailglas