Etikettarkiv: Italien

Vernante

Vi bröt upp från Monterosso på morgonen med ett luddigt mål i sikte. Antingen någonstans västerut längst Liguriens kust eller upp i bergen i Piemonte för att dagen efter ta oss vidare till Nice. Vi siktade efter en stund in oss på kustvägen och lunch i Alássio. När lunchen var lyckligen avnjuten inspekterade vi stranden i Alássio där varenda kvadratcentimeter var prydligt möblerad med parasoller och solstolar rad efter rad. Det kändes som en scen ur Kalle Anka där inte vi själva riktigt hörde hemma. Så vi gjorde en helomvändning och gav oss upp i bergen efter ha köpt en försvarlig mängd godis i en gammeldags godiasaffär. Barnen ropade lyckligt ”det är precis som i Pippi Långstrump”.

I Vernante några mil innan gränsen till Frankrike hittade vi Hotell Martinet. Ett klart bedagat ställe, men rummen har egna joddlarbalkonger med alldeles autentiska perlagoner – ej plast.

Monterosso al Mare dag 3

Denna dag hade vi tänkt att ta tåget till Corniglia (stad nr 3 från Monterosso räknat: Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore) för att vandra till Riomaggiore via Manarola. Nu bar det sig inte bättre än att vi råkade stiga på fel tåg, som inte stannade på någon önskad plats alls. Så det blev till att åka med till La Spezias centralstation och ta ett tåg tillbaka därifrån. Vi hade lite bondtur så gick det ett tåg tillbaka rätt snart. Vi hoppade av i Riomaggiore och påbörjade vandringen bakvänt istället.

Läsk och cappuccino intogs i Manarola. Och sedan fortsatte vi till Corniglia som var en trevlig stad det med! Kanske något mindre anfrätt av turism än de andra. Det kan gissningsvis bero på att den inte ligger riktigt vid havet utan 90 meter upp på en klippa.

Lunchen i Corniglia var både välförtjänt och utmärkt. Lotta fick sig en rejäl hög med kokta musslor och ett fat med pommes frites som hon med god aptit krängde sig utanpå. Stärkta av lunchen bestämde vi att ta tjuren vid hornen och förlänga vår vandring till Venazza. Barnen rusade fram upp och ner branterna med gott humör och tjo och tjim. I och med det så har vi gått hela sträckan mellan de fem städerna. I Vernazza avslutade vi med ett bad och tågresan hem gick utan förtret.

Monterosso al Mare dag 2

Dagen inleddes med ett lågt tempo, men vi hämtade snart upp med en spänstig promenad på 3 kilometer till grannstanden – byn?  – Vernazza. Inte så långt kanske men väldigt mycket upp och ner och särskilt väldigt mycket upp till en början. Mjölksyran slog definitivt till i benen. Stigen slingrade runt mellan vinodlingar, små bäckar och gamla murar. För att inte tala om utsikten över havet, bergen samt Monterosso och Vernazza är praktfull längst de smala stigarna. Dock inget att rekommendera för någon med svår höjdskräck, men med lättare höjdskräck går det bra.

Till slut fick vi närkontakt med Vernazza och där utbröt lunch bestående av pizza och pasta, badande och läskdrickande. När vi var klara med det så tog vi tåget hem igen. Vandringen dit tog drygt 1,5 timme och tåget tillbaka 5 minuter. Tåget fuskar dock en smula och går genom tunnlar hela tiden, så utsikten var sämre på vägen tillbaka. Vernazza är jättelitet och kanongulligt. Sen har det visat sig at den här området, Cinque Terre, är ett världsarv minsann.

Monterosso al Mare dag 1

Efter en köig förmiddag på autostradan – köer som vi ganska lyckosamt försökte undvika med diverse genvägar och krumbukter – anlände vi till Pisa för att njuta av det lutande torn som man hört talas om sedan barnsben. Och tornet lutade faktiskt riktig ordentligt! Dessutom var det riktigt snyggt. Men vi gick inte upp i tornet för det var 3 timmars väntetid på det. Man släpper nämligen inte upp mer än 30 personer i taget.

Senare på eftermiddagen hade lyckades vi slingra oss från autostradan till Monterosso al Mare. En turistifierad by i Ligurien men inga horder av souvernirfösäljare utan lite mer lagom. Lotta provade jordgubbsriotto som nog lät kuligare än det smakade gott. Lägenheten på Punta Mesco ser bra ut.

Florens dag 2

Utsikten från våra fönster över Toscana och Florens är inte dum.



Föräldrarna fick denna morgon öva sin icke existerande skolitalienska ordentligt i sökandet efter en lämplig busshållplats för buss 23 in till Florens centrum och tillhörande biljetter. Vi är tacksamma att det inte talas tjeckiska i detta land för tjeckiska är ännu svårare. Väl inne i Florens såg vi Ponte Vecchio, katedralen Santa Maria Del Fiore samt en massa statyer. Vi gick upp i dagens torn; denna gång kampanilen till Santa Maria del Fiore – 441 trappsteg. Det får betraktas som en hedervärd prestation i hettan. Vi är inte medvetna om något av detta är världsarv, men vi håller det inte för otroligt eftersom vi sprang på dom i ett i Kroatien.

Florens dag 1

Efter en fascinerande långdragen passkontroll ombord på färjans restaurang så lämnade vi densamma och körde iland i Ancona. En riktigt god frukost med lokalfärg baserad på juice, cappuccino, bröd, prosciutto och mozzarella intogs på ett café i stan, sen bar det av mot San Marino. Eftersom vi nu var i ett land som GPSen verkade känna till så gjorde vi misstaget att lita på densamma och fick en längre och krokigare väg dit än vi riktigt behövde. Staden ligger på ett runt 900 meter högt mycket brant berg en liten bit in i landet i höjd med Rimini. Ett lilleputtland med riktigt fina befästningar, dånande utsikt och rikligt med krimskrams.

Efter San Marino var det Florens som gällde. Italien visar sig här vara betydligt med bergigt än föräldrarna hade räknat med, så den relativt korta sträckan San Marino – Florens fågelvägen visade sig ta hela eftermiddagen. 3 bergspass passerades, och viss åksjuka grasserade. Vid sextiden letade vi oss fram till Villa Sestini på allt smalare vägstumpar och utan den hittills endast förtalade GPSen hade vi nog förlorat tilltron till att stället fanns överhuvudtaget. Det visade sig vara ett mycket genuint ställe med egna formklippta häckar och tillhörande farmor. Ingen luftkonditionering, men vi hoppas att det mycket solida stenväggarna gör det jobbet. Nu ska vi försöka hitta den lokala restaurangen. 10 minuter bort säger farmor och pekar långt bort i ingenstans.