Etikettarkiv: Safari

Sista biten fram till Stilla havet – dag 8

Upp i ottan för att ta bussen den sista etappen mot Samara vid Stilla havets strand. Efter ett par timmar bland drivande moln och regnbågar så blev det torrare och torrare och efter ytterligare ett par timmar till så nådde vi till slut Samara där värmen härskade. I väntan på att vi skulle få våra rum så lovade receptionisten att vakta bagaget med sitt liv, för att sedan omedelbart ge sig iväg en liten stund. Vi fick två av tre rum snabbt och gav oss iväg för att få i oss lunch vid stranden i den ganska lilla och lätt oorganiserade byn/stan med back pack/hippiekänsla. Exempelvis tältades det och lagades mat vid stranden. Vi avslutade eftermiddagen med bad i det varma havet. Nice!

Till kvällen blev det en liten drink vid Stilla havets strand samt middag på ett mexikanskt ställe med övermycket mat eftersom männen i sällskapet envisades med att beställa förrätter för ett helt kompani.

I molnskog och på kaffeodling – dag 7

Vi steg upp mitt i molnet i regn och blåst, men vädret uppe på bergskammen (på drygt tusen meters höjd) är inte alls att lita på. Vi begav oss mot molskogen i ömsom sol och ömsom regn. Vi vandrade run i Santa Elenareservatets molskog bland bäckar, lianer förhistoriska ormbunkar, strypfikusar, moln och lite sol ibland. På djursidan så såg vi bara nån enstaka liten fågel, men växterna räckte bra.  Efter det åkte vi ett par stenkast till Selvatura igen och spanade på fjärilar och kollibrier. Kollibrierna flög ute i det fria, framlockade med hjälp av för kollibrier oemotståndliga nektarautomater. Supersöta och superkuliga. Kan man ha dom som husdjur? Vi fick en jättegod lunch nere i Santa Elena som bestod av 50 minuter väntan och 10 minuter hetsätning för att inte missa bussen till kaffeodlingen. Kaffeodingssafarit tog tre timmar, och man måste fråga sig hur det går till, men har man en kul guide som berättar typ allt om hur man odlar, plockar och bereder  kaffe och sen kör lite sockerrör och kakao som extranummer så går det. Efter det hem till hotellet för mys och middag.

Vulkan och termiska bad – dag 5

Efter en ny frukost ned en ny variant av bönris så åkte vi till vulkanen Arenal som en jordbävning för två år sen bjudit på kontinuerligt lavaflöde på utsidan. Nu har den lugnat ner sig lite. Dessutom var den lite blyg och gömde toppen i ett moln. Vi vandrade runt i regnskogen nedanför berget och spanade jättestora träd, fåglar och ett tvättbjörnsliknande djur (som sedan visade sig vara en näsbjörn). Vi tittade på det stelnade lavaflödet också. Efter en ganska sen, men jättegod lunch inne i La Fortuna slappade vi en stund på hotellet innan det bar av mot de termiska baden som värms upp av de seismiska aktiviteten. Bassångerna låg mitt i djungeln och det var fantastiskt mysigt att ligga i det varma varma vattnet med palmer, lianer och andra djungelväxter runt ikring sig och ovanför medan skymningen la sig. Efter en god middag åkte vi hem och la oss.

Mot La Fortuna – dag 4

På julaftons morgon var det dax att lämna Turtle Beach Lodge mitt i nationalparken Tortuguero och ta oss in i landet mot vulkanen Arenal, men eftersom Tortuguero är väglöst land så återstod en lång trevlig båtresa i djungeln, en utmärkt transportsträcka. Vi fick se två sengångare till, en som hängde upp och ner hängande i armar och ben och som dessutom hade en grönskimrande päls, och en liten sengångarunge. Väl i land igen så hittade vi vår buss som stått och väntat i två nätter, men inte vår chaufför. Han kom efter en halvtimme, så det löste sig. Sen var det bara att sätta sig i bussen och skumpa fram på de till en början urusla vägarna. Vi fick lunch, god sådan, och åkte vidare på bättre vägar upp mot norra Costa Ricas inland. Julaftons kväll fick vi äta varsin stor biff med goda såser och lite symboliskt potatismos. Mycket gott! Costarikanerna verkar kunna sitt kött. Tallriken var dessutom helt fri från både bönor och ris. Mystiskt. God jul!

Båt- och vandringsturer – dag 3

Uppe före tuppen för att titta på den karibiska soluppgången och se om nån eftersläntrande sköldpaddaunge skulle dyka upp. Solen dök upp, men inte sköldpaddsungarna. Precis efter gryningen gav vi oss ut i båt där vi tittade närmare djungeln från sjösidan. Vi såg massor av fåglar, apor och en och annan kajman men ingen sengångare. Sengångaren hittade vi istället femtio meter från vårt rum högt upp i en trädkrona efter förmiddagens vandringstur i djungeln som bjöd på fåglar, träd, lianer, pilgiftsgrodor och oändliga mängder jättegeggig lera. På eftermiddagen, som var tänkt för slappande gav sig större delen av församlingen ut på en egen kanottur för att få ytterligare en titt på blad och djur, blad annat en läskig grön orm. Till middag bjöds vi på ris och bönor som hittills ingått i varje måltid i detta land, denna gång flankerad av stekt fisk.

Buss och båt till Torteguero – dag 2

Dagen började klockan tre på morgonen med att moderns telefon ringde. Sen var det kört med sömnen. Klockan halv sju bar det på fastande mage av från hotellet genom djungler, över höga berg och förbi pysande vulkaner. Vi fick frukost på vägen. En frukost baserad på ris med svarta bönor, äggröra, korvgryta och kassava. Förvånansvärt gott! Efter frukost färdades vi längst bananodlingar. Först på helt ok asfalterade småvägar och sedan längst inte alls ok jättegropiga grusvägar – länge. Ska man till Torteguero så ska man skakas om minsann. Vid grusvägens ände låg hamnen för båtarna som skulle ta oss sista biten på knappt två timmar till vår lodge. Båten tog oss genom djungeln och på vägen fick vi se fåglar, sköldpaddor, kajmaner och apor. Lodgen fann vi till slut mitt i nationalparken med regnskog och hav runt om. I hamnen låg en kajman och solade sig. Efter lunch vidtog bad och slappande. Efter middagen störtade alla bums i säng pga jet lag och allmän sömnbrist.

Sri Lankaresan dag 8 – Koggala

Den stora valtittardagen var inne! Återigen purrning klockan fem för skjuts till valtittarbåten som avgick strax efter gryningen från Mirissa. Vädret var perfekt, mulet och svag vind. Så förutsättningarna för att slippa sjösjuka och solsting var optimala. Vi hade dessutom laddat med solkräm av kladdigast möjliga  typ och några av oss även med sjösjukeplåster. Vår båt var fin och av trä och efter vi lagt ut från Mirissa hände först inget och inget och sen såg vi en  flygfisk och inget igen. Och så höll det på i cirkus två timmar eller så till  dess båten fick ett samtal som tipsade om var blåvalarna höll till denna dag och vi tog oss dit.

Först såg vi sprut, sen såg vi en valrygg lite till och från en stund och sen efter några minuter dök valen ner igen med stjärtfenan i vädret. Med  cirka en kvarts mellanrum kom den upp igen förföljd av 10-15 valtittarbåtar.  Till slut försvann valen och alla båtar utom vår och en till gav sig av. Då hittade vi fyra valar till som höll sig uppe längre på ytan när det inte var så många  båtar som störde dom. Till slut begav vi oss hemåt och då höll vi i princip på att krocka med  en val som dök upp mitt framför oss. Kapten backade snabbt bort igen för att vi  inte skulle komma rent farligt nära. Många kort på valryggar och stjärtfenor blev  det! Sen badade vi resten av dan.

Sri Lankaresan dag 7 – Koggala

Urktidig morgon igen för ett sista försök på morgonkvisten att  få se den fläckiga katten. Vi såg några spridda fåglar och hjortar och hade nog helt enkelt gett upp idén om att få se leopard när helt  plötsligt vår chaufför satte av i ”leopardfart” längst den i sanning usla vägen.  Vi studsade runt som ärtor där bak. Vi kom fram precis i sista minuten och som tur var kom vi från ett annat håll än det andra tiotalet bilar, så vi hade fri sikt när leopardmamman med unge gick över vägen framför de andra bilarna och försvann in i buskaget på andra sidan. Jippi, uppdrag leopard avklarat!

Efter det var det bara att bege sig tillbaka till tältlägret vid Yala och sätta oss i bussen igen för transport till Koggala Beach Hotel, en tur på fyra fem timmar västerut längs kusten. Efter en inte alltför lång stund kom vi i  närkontakt med en liten lastbil som vår buss körde om. Bussen fick en lång repa  och lastbilen blev av med en sidospegel. Det blev ett väldigt parlamenterande på  vägen. Vi passade på att köpa lite frukt av en fnittrig lankesiska på andra  sidan vägen. Fram på eftermiddagen kom vi fram till vårt hotell som verkade jättebra vid den första anblicken. Ett par timmar senare var bedömningen nere i ok med viss tvekan. Stranden var fantastiskt och rummen fina, men det hela var en aning dåligt underhållet och höjden på sängarna i moderns och faderns rum var olika höga eftersom tjockleken på madrassenra skiljde 7 centimeter. Det visade  sig vara jättesvårt att fixa trots upprepade påpekanden….

Sri Lankaresan dag 6 – Yala

Vår första riktiga Yalasafaridag började med uppstigning klockan fem. Väldigt tidigt kändes det. Somliga i familjen, ingen nämnd och  ingen glömd, blev inte riktigt pratbara förrän efter en eller två timmar. Det blev många, många, många fåglar och många, många, många axishjortar och bufflar.

Förmiddagens adrenalinkick fick vi när vår jeep under en lätt okoncentrerad och förvirrad jakt efter leopard tvärstannade, vände och satte iväg i warpspeed i motsatt riktning längst den skumpiga vägen. När vi stannade spanade vi förtvivlat efter leoparden som man verkade sett från dom två andra bilarna. Erik såg den till slut, i alla fall ryggen – den var svart! Sen var de borta. När vi fick se ett kort  som dom andra tagit av ”leoparden” tyckte varken modern eller fadern att den såg så värst leopardig ut. Och det var inte så konstigt eftersom det egentligen var en läppbjörn, som Baloo.

Eftermiddagens adrenalinkick fick vi när vi stötte på en stor elefant med stora betar. Han närmade sig vår jeep och började rafsa runt med snabeln både i förarhytten och på första raden där bak där Lotta satt. Han var ute efter påsen med bananer som låg på passagerarsätet där fram. Vår duktige förare offrade bananerna och kom undan med en buckla och skrapmärken på jeepen. Utöver det såg vi harar, mungo, och krokodiler. Till nyårsaftons middag blev det  grill och ”surprise in the sky” – ett eldklot som startade i ett träd en bit bort och landade i och tände vår lägereld.