Nu var det dags att lämna Lazy Lagoon och resa hem igen. Efter frukost klättrade vi i de gistna båtarna igen för en sista färd över sundet.  Motorn på vår båt var nu inte så samarbetsvillig, så det tog en god stund innan  den behagade gå igång, och då hade vi hunnit driva en bit. På vägen över var det  lågvatten och det verkade passa någon typ av fiskeaktivitet där man stod och  drog i rep i vattnet. Bussresan tillbaka till Dar es-Salaam var lika långsam som  alla andra i detta land. Vägen  Bagamoyo – Dar es-Salaam  håller på att breddas till en fyrfilig väg (två filer åt vardera hållet). Tack  Japan för att ni sponsrar detta, det behövs. Väl i Dar es-Salaam stannade vi på en marknad och  shoppade på oss två träelefanter, en lerflodhäst, örhängen, och sandaler.

Lazy Lagoons happy meal avnjöts i avgångshallen på flygplatsen  efter incheckning och passkontroll i väntan på flyget till Addis. För att vara  ett land med 45 miljoner invånare så var den internationella flygplatsen ytterst  modest. Samma storlek som Kallax ungefär, fast inte lika flådig. Erik som lyckats dra på sig någon sjukdom låg lite lågt.

Vi önskar detta vackra land med dess vänliga invånare all  lycka!!! Det är roligt att vara svensk här. Alla vi träffar blir glada när de  hör det och pratar om något biståndsprojekt som dom har dragit nytta av. Heja  SIDA! Ethiopian Airlines, here we come!

Denna morgon låg en stor sköldpadda uppspolad på stranden en  bit bortom det sista husen. Den såg ganska död ut. För att få mystiken att  tätna riktigt så låg den en kniv bakom sköldpaddan. Vad hade hänt? Vi ägnade  våra underutnyttjade hjärnor till att hitta på mer eller mindre troliga lösningar på gåtan.

Efter sköldpaddsturen vidtog sedvanlig badning, snorkling och  undervattensfotografering. Lazy Lagoon är det enda ställe vi har varit på där  man kan dyka i böljan den blå direkt från sandstranden. Sanddynen är väldigt  brant på sina ställen. Sen får man ha lite koll på tidvattnet. För när vattnet  har som mest bråttom ut från lagunen så får man ligga i och simma för att hålla  sig kvar på samma plats. Det är lämpligt att hålla sig ganska nära land och  ganska långt från yttersta udden.

Föräldrarna drog sig upp något tidigare denna dag för att hinna med på förmiddagsturen till  Kaole och Bagamoyo. Ner igen i den lilla  skorven för en tur över sundet och in i en liten buss där vår guide för dagen ”Mr Universe” hälsade oss välkomna. Vi började i Kaole som var en viktig stad  och hamn från tiden med starkt arabiskt/persiskt inflytande med sin  storhetsperiod på 12-1300-talet innan portugiserna kom och ställde till det. Där fanns ruiner av en moské och ett antal persiska gravar. Nån gång på 14-1500-talet flyttades hamnen från Kaole till Bagamoyo några kilometer norrut av oklara skäl. Vi åkte dit och fick se ett gammalt fort, en konst- och  hantverksmarknad, hamnen och den katolska missionen. När vi varit inne och tittat på det gamla fortet som bygges till under den tyska perioden så hade en marknadsplats för träsniderier uppstått vid vår buss. Hamnen hade varit regionens viktigaste och Bagamoyo huvudstad fram tills dess tyskarna flyttade huvudstaden till byn  Dar es-Salaam för att hamnen var djupare där. Det förstod vi mer än väl när vi fick syn på Bagamoyos hamn.

På missionsstationen, som kommit till för att motverka slaveriet och friköpa så många slavar som möjligt som fördes ut ur det inre av Afrika via Bagamoyo, Arabiska halvön, Indien och Kina, fick vi titta på ”Dr Livingstones torn”. Där låg hans kropp en natt på vägen hem till England och Westminster Abbey.

Sen återvände vi varma och hungriga till Lazy Lagoon där avkomman hade badat och slappat hela förmiddagen. Med oss hade vi ett stycke kalahaspel (som vi på nätet förstått nog  snarare borde kallas bao) och två massajer av ebenholts som vi köpt utanför fortet. Sen följde en eftermiddag fylld med sol, bad, fika, paddling och middag.

Livet på Lazy Lagoon är centrerat kring att bada i havet, att  bada i poolen, att lata sig och att äta gott. Frukost följdes av badande och  läsande och vips var det lunch.

En god lunch med fisk och räkor till dom flesta.  På sena eftermiddagen när den värsta hettan lagt sig försökte sig delar av  familjen på en promenad längst den väldigt avlånga ön. Sanningen att säga  tillförde inte promenaden så mycket, för det var bara mer likadant och lite  småknöligt att gå. Det är helt enkelt bäst ute på udden. Lite olika tamdjur rör  sig här som barn i huset. En hund – Mino, ungefär sex katter och en pärlhöna. En  likadan pärlhöna som Uffe ihärdigt försökt få bra kort på i Ruaha.