Denna morgon var fadern uppe med tuppen för att ta sig till Pointe-à-Pitre för  att hitta en örondoktor med öppen mottagning för att bli av med en förmodad  vaxpropp i örat. Han lyckades köra en hel del fel på en avtagsväg och snurrade  runt till ingen nytta på ett industriområde ett tag. Det visade sig vara nåt  annat litet kolijox i örat som  han fick lite lustiga mixturer mot.
Under tiden solade och badade resten av  skaran och Erik gjorde dessutom storartade insatser i beachvolley. Under  förmiddagen siktade barnen en ny ö i fjärran norröver som det bolmade ur. Dom  konstaterade raskt att detta självklart var en ö som uppstått över natten pga ett  vulkanutbrott, typ Surtsey. Detta är ju trots allt vulkaniska trakter.  Guadeloutalet. Tråkmamma hade en alternativ förklaring som gick ut på att ön  tidigare varit dold i moln och dis och att röken var fuktig luft som  kondenserades till moln när luften pressades upp över berget på ön. Sen hittade  hon en karta med ön Montserrat som hon tyckte passade in. Förklaringen har  förkastats helt av övriga familjen. Det är en ny ö. Basta!

Utflyktspappa slog till igen och körde  familjen i den uppgraderade bilen (som är fabriksny och en big size konservburk)  till ”Parc des Mamelles”. Vi tror mamelle betyder däggdjur. Och det passar ju  bra eftersom fjärilarna, fåglarna, ödlorna och sköldpaddorna hade sällskap av en  och annan tvättbjörn och utter. Tvättbjörnar var det faktiskt riktigt gott om i  den lilla djurparken i regnskogen. Där fanns också en bana uppe i trädtopparna  som inte var lika våghalsig som det vi provat på två dar innan, men ändå.

Väl hemma tänkte vi upprepa tricket med den hemliga stranden.  Men den visade sig inte vara så hemlig, den var upptagen. Vi fortsatte därför  till ”Anse de la Perle” Pärlviken, en strand 10 minuters promenad bort. Här  badade vi i dom i särklass coolaste vågorna hittills. Supernajs!

Vi började dagen med en lättutflykt till den närmsta byn Deshaies. Lotta lyckades där införskaffa ett skynke som hon suktat efter ganska länge. Väl tillbaka vid hotellet slog vi till på den utannonserade buffélunchen med karibiskt band. Jättegott! (inte bandet, utan maten!) Vi drabbades av svårartad paltkoma och fick släpa oss därifrån.

Med förnyad energi begav vi oss till en liten undanskymd strandremsa mellan två klippor några minuters väg från hotellet där vi var helt för oss själva. Solen sken, vågorna kluckade och allt var underbart tills dess det fram på sena eftermiddagen började svida i skinnet. Säg den lycka som varar för evigt!

Vi siktade framgångsrikt på en sen frukost denna dag. Inte får att vi är slöa, för det vore ju oss fjärran, utan för att vi skulle stå oss över utflykten till ”Parc le Tapeur” som skulle vara fram till 14:30. På vägen till parken berättade guiden Kim, som skulle köra en annan tur i djurparken bredvid, om allt möjligt. Bland annat om Kariberna som befolkat de karibiska öarna från Sydamerika, drivit bort den tidigare befolkningen och givit området dess namn. Tydligen var dom kannibaler på riktigt. Vi fick också veta en del om  pirater. Den närmsta byn – Deshaies – är från början ett pirattillhåll eftersom viken är en ovanligt bra hamn. Och på den lilla av de två öar vi ser utanför vårt hotellfönster har man hittat riktigt fina piratskatter!
Väl framme vi resmålet utbröt en massiv förvirring av smått historiska proportioner som pågick mellan en halv och en timme. Parken hade inte koll på oss och tyckte att vi skulle betala, men det tyckte inte vi eftersom vi redan betalt, sen visade det sig att den lokala guiden hade försvunnit. Ovanpå detta hade vi en kraftfull babylonisk språkförbistring där faktiskt modern visade sig vara den som kunde kommunicera med lokalbefolkningen bäst (dålig konkurrens helt enkelt). Efter en del runtspringande, tjatande och lite irritation så kom vi i alla fall ur startblocken. Vi fick på oss selar och rep och grejor och gav oss av upp i trädtopparna. Det var högt och roligt. Man hade fullt sjå att hålla koll på alla rep, karbinhakar och block, att man inte kom på idén att det kanske var lite vansinnigt högt. Vi körde två medelsvåra banor, sen hann vi inte med den jättesvåra för den skulle ta en hel timme. Och det var nog bara Ylva och Erik som hade varit sugna, vi alla kände oss nöjda och glada!

Vi är inte djupt imponerade av Hertz, vårt glada  biluthyrningsföretag. Redan dan innan skulle vi fått vårt vidunder, men då hade  dom ingen bil i rätt storlek. Så vi väntade till idag istället (inget riktigt  problem i praktiken). Nu hampade det sig inte bättre än att vi efter ett  utdraget köande fick samma besked idag också. Så vi tog ut en mindre  bil som barnen fick veckla in sig i baksätet på. Vi körde iväg mot sydost, den  väg vi kommit i beckmörker från flygplatsen. Nu fick vi se alla kossor som  spankulerar kring på fälten. Inklusive en ganska död ko några meter från vägen  som fåglarna kalasade på. En hel del sockerrörsodlingar passerade vi också innan  vi svängde västerut på ”Route de la Traversée” som går rakt över Basse-Terre  ungefär på mitten. Den vägen går igenom ”Parc National de la Guadeloupe”. Vi  stannade och tittade på vattenfallet ”Cascade aux Ecrevisses” (kräftfallet) som  låg bland bergen mitt i regnskogen. Rengskog är kul med lianer och allt!

Sen började magarna kurra och vi hittade ett lite lyxigare etablissemang där barnen  fick kokoskyckling (det var den enda rätten på menyn vi förstod fullständigt).  Vad fadern och modern åt är fortfarande okänt. Något havsdjur var det, det  lyckades modern och servitrisen komma överens om men för att komma fram till  vilket djur det var räckte inte moderns marina franska gloskunskap ett dugg. Det  liknade bläckfisk, hette ”Fricassée Chatrou” och smakade gott. Sen vidtog resan  hem på det vindlande vägarna på västsidan av ön. Det flesta – inklusive  chauffören – blev åksjuka i den lilla konservburken.
Sen intogs efter badning välförtjänta öl, läsk och drinkar på stranden.

Efter frukosten spänstade fadern och barnen ut på tennisbanan.  Fadern hävdade att det var förtvivlat många bollar som behövde hämtas. Dom var  hemskt rymningsbenägna. Med hjälp av utflyktschefen i receptionen har vi lyckats  boka in oss på en utflykt till ”Parc le Tapeur” på lördag. Då ska vi klättra i  trädtopparna i regnskogen (tror vi). Dessutom tror vi nu att vi har koll på var  vi är (förutom på nordsidan av Basse-Terre på Guadeloupe). Vi befinner oss på ”Pointe du Petit Vent  Bas” (innanför den lilla ön på nordsidan)

Vid lunchen provade fadern en lokal sallad som vi nog inte  tänker prova igen. Förrätten, fiskkakor, som vi provat redan dan innan var en  given succé. Efter lunchen vidtog utforskandet av den farliga stranden och  därefter bad. Erik drabbades av en elak manet, men har fått en skojig bedövande  salva av den cyklande läkaren.
Snälla faster har drabbats av dårskap då vi  under kvällen fått vår trettionde hälsning om God Jul från det hållet med exakt  samma ordalydelse. Alternativt så har det guadeloupiska telekommunikationsnätet  någon liten komponent som drabbats av svårartad hicka.
Dagens uppdatering har gjorts med hjälp av moderns julklapp – ett webdesignprogram. Nu kan hon sluta  hacka hemmagjord html-kod. Jippi!

Efter frukosten spänstade fadern och barnen ut på tennisbanan.  Fadern hävdade att det var förtvivlat många bollar som behövde hämtas. Dom var  hemskt rymningsbenägna. Med hjälp av utflyktschefen i receptionen har vi lyckats  boka in oss på en utflykt till ”Parc le Tapeur” på lördag. Då ska vi klättra i  trädtopparna i regnskogen (tror vi). Dessutom tror vi nu att vi har koll på var  vi är (förutom på nordsidan av Basse-Terre på Guadeloupe). Vi befinner oss på ”Pointe du Petit Vent  Bas” (innanför den lilla ön på nordsidan)

Vid lunchen provade fadern en lokal sallad som vi nog inte  tänker prova igen. Förrätten, fiskkakor, som vi provat redan dan innan var en  given succé. Efter lunchen vidtog utforskandet av den farliga stranden och  därefter bad. Erik drabbades av en elak manet, men har fått en skojig bedövande  salva av den cyklande läkaren.
Snälla faster har drabbats av dårskap då vi  under kvällen fått vår trettionde hälsning om God Jul från det hållet med exakt samma ordalydelse. Alternativt så har det guadeloupiska telekommunikationsnätet någon liten komponent som drabbats av svårartad hicka.
Dagens uppdatering har gjorts med hjälp av moderns julklapp – ett webdesignprogram. Nu kan hon sluta hacka hemmagjord html-kod. Jippi!

Kvällen innan avfärd åkte modern och fadern runt som dårar för att införskaffa medikamenter för att hindra flygresan från att bli plågsam och hälsovådlig för modern som lyckats bli vrinförkyld. Vid 21:20 fick hon en läkartid på Löwenströmska och sen bar det av till jourapoteket Scheele för  att hämta ut slemhinneavsvällande. Medicinen kunde enligt bipacksedeln orsaka förvirring och aggressioner.  Fadern hävdar att det inte märktes nån skillnad…
Den vänlige farfadern skjutsade löjliga familjen till Arlanda för vidare transport till  Guadeloupe med  Air Caraïbes.  Air Caraïbes är en ny och så här långt angenäm bekantskap. Även denna resa hamnade vi längst bak, näst längst bak på rad 46 närmare bestämt.  Det verkar vara ödet om man är 5 i familjen.
Även Guadeloupe hälsar oss med regn, så här ser vi starka likheter med Marockoresan. Resan genom ett mörkt och ganska köigt Guadeloupe tog sin lilla tid. Och magarna på vissa kurrade friskt.  Klockan hade lyckats bli ungefär halv 9 (eller halv 2 på natten svensk tid) när vi fick en trerättersmiddag med utsikt över ett nermörkt och riktigt blåsigt karibiskt hav. Inga tomtar så långt ögat når!
Vi får se imorgon.