En sista frukost på Inn Kawashima innan vi gav oss av på en tur till Kinkaku-ji (guldtemplet). Först via tåg och sen via buss. Som tur var frågade vi en snäll japan om bussen verkligen gick till Kinkaku-ji . Och det var tur det för vi höll på att ta bussen pt andra hållet, mot Ginkaku-ji (silvertemplet), och där hade vi ju redan varit. När vi steg av bussen drabbades somliga i sällskapet av att pengarna på det glada buss och tågkortet tagit slut. Det började pipa och plinga och vi fick betala med mynt. Lagom till det att vi började närma oss Kinkakuji  till fots så öppnade sig himmelens portar. Så det fina guldiga templet och det fina dammen med stenar och tallar besågs i störtregn.  När vi var klara med tittandet så slutade det regna. Lunchen intogs i ett köpcentrum ovanför bussterminalen där vi också passade på att shoppa på Muji och Uniclo.

Sen var det dags att hämta väskorna på Inn Kawashima och för att bege oss till Kyoto station för vidare transport mot Osaka. Det tog 90 minuter med tåget till Osakas flygplats Kansai, som ligger på en konstgjord ö utanför Osaka. Vi checkade in på flygplatshotellet och tog genast ett tåg in till Osaka igen för att äta. Vi åkte till Namba där vi hittade en jättemysig restaurang med god mat. Mattias och Lotta experimenterade en del i den för oss delvis obegripliga drinkmenyn för att hitta alternativ till öl. Vissa försök var med lyckade än andra. Red eye var odrickbar. Till slut tog vi tåget tillbaka till Kansai flygplatsen och intog resans lyxigaste hotellrum för en natt för att ta flyget hem via Peking morgonen efter. Snipp, snapp, snut, så var resan slut.

Vi började dagen med ännu en japansk frukost på rummet bland madrasserna på golvet. Sen bar det av mot Kyotos station för att ta tåget till Nara 9:48 med local train eller 10:03 med rapid train var frågan. Vi valde local. Det visade sig vara vääääldigt långsamt på den enspåriga  järnvägen. Så, vi bytte till rapid när det skulle passera local. Maximal omväxling. I Nara köpte den fiffiga fadren sushi åt alla medan vi gick mot den stora attraktionen templet Todai-ji med den jättestora Buddhan som fadern och modern hade tittat på för 28 år sen.  På vägen dit vandrade vi förbi en pagod och en hel del hjortar som villigt lät sig matas av förbipasserade som köpt särskilda hjortkakor. Buddhan var hemma även denna gång. Templet var jättestort och Buddhan likaså. Vi passade på att köpa en takpanna, precis som för 28 år sedan, till templets ständigt pågående renoveringsprojekt. Sushin passade fint i parken efteråt.

Vi vandrade tillbaka bland körsbärsträden och passade på  att mata hjortarna vi också. Vi tog tåget tillbaka till Kyoto och steg av tåget vid templet Fushimi-Inari. Den stora attraktionen vid detta shintotempel är gångarna som består av orangea toriiportaler som tog säkert 5 kilometer upp och ner för berget Inari. Med trötta fötter tog vi oss till tåget som tog oss vidare till en trevlig middag. Efter middagen tog vi en utflykt till ”världens minsta Okiyoe-museum”. Där köpte vi några japanska träsnitt av tryckaren själv.

Dagens först händelse av rang var den japanska frukosten på rummet bestående a stekt ägg, lax, ris, algark, misosoppa med små svampar, små inlagda rotfrukter, och lite andra mystiska grönsaker. Till det fick vi te som smakade varmt insjövatten.
Efter denna stärkande frukost gav vi oss av mot Nijo-jo-slottet med näktergalsgolvet som Lotta inte varken fick se eller höra under sitt Kyotobesök för knappt två år sen.
Slottet, som är ett världsarv naturligtvis, visade sig vara mycket väl värt ett besök. De sjungande golven som enligt legenden har sitt lite gnisslande som en säkerhetsåtgärd hade tydligen fått sitt ljud mer av en slump på grund av byggtekniken. Där fanns också väggmålningar, en regelrätt inre borg med vallgravar och vakttorn och en hell massa trädgård med fullt med blommande körsbärsträd. Sakura blir bara bättre och bättre. Efter slottsbesöket inhandlades en lunch på 7-Eleven som intogs vid en vägkorsning där en av stadens få parkbänkar.

Under eftermiddagen letades filosofens promenadväg upp som går längst en kanal som kantas av körsbärsträd, även dessa i full blom. Längst promenadvägen ligger dessutom ett och annat tempel så lämpligt. Vi såg Konchi-in (ett mindre känt tempel med tillhörande jättefina trädgård), Nanzen-ji (där vi gick upp på portalens övervåning som hade en fin utsikt över staden), Kyoto och Ginkaku-ji (silvertemplet utan silver, men med stooor trädgård, även den världsarv).
Vi hamnade efter att promenerat största delen av dan nere i staden igen där Lotta och Ylva shoppade lite och sen fick vi en god, om än något förvirrande middag. Det var ett litet mysterium, pga språkförbistring, vad vi faktiskt fick in av det vi beställt. Parallellt beställde vi mer och saker bara kom in. Vi blev mätta ungefär när maten slutade komma in, så det blev bra till slut. Modern och fadern, som misslyckats med att duscha i världshusets gemensamma dusch på morgonen fick tillgång till densamma under kvällen och blev återigen rena och propra.

Dagen påbörjas hurtigt av Ylva och Mattias som tar en springtur i omgivningarna vid 7:30 tiden i det återigen vackra vädret. Efter det intogs frukost på hotell restaurangen för enkelhetens skull. Frukosten fick väl godkänt. Efter det att vi checkat ut och deponerat vårt bagage på hotellet påbörjades vandringen mot det kejserliga palatset. Kejsaren har ett schyst stället mitt i stan med ett palats och en stor park runt. Det var det palatset som gjorde Tokyo till huvudstad om vi förstått det hela rätt. I alla fall, kejsaren har det mesta av parken för sig själv, men inte hela visade det sig. Vi fick se vallgravar, murar, skymtar av hus på det kejserliga området, parkanläggningar, återuppbyggda vakthus med mera. Parken är gratis, men det betyder inte att man inte behöver biljett, nej då. Man behöver en plastpollett som lämnas tillbaka när man går ut igen. När vi var klara med parken tog vi tunnelbanan tillbaka. De flesta åt friterade ostron till lunch på samma ställe som vi åt vår första middag. Servitrisen blev superglad när vi kom tillbaka.

Efter det hämtade vi upp vårt bagage och begav oss till Tokyos centralstation för att ta Shinkansen till Kyoto. Vi lyckades mycket bra med att navigera oss dit och passade på att ta varsin kopp kaffe på den ”danska” fiket Madame Blå i närheten av spåren. Shinkansen transporterade oss punktligt under 2 timmar och 17 minuter. Sen kom det magiska, våra kort som vi använt på pendeltåg och tunnelbana i Tokyo fungerade galant i Kyoto också. Fadern lyckades navigera oss fram till vårt hotell Inn Kawashima. Ett enklare etablissemang av roykanmodell. Madrasser på golvet och gemensam toalett.
Middagen intogs på ett ställe som specialiserat sig på kyckling. Friterat och som grillspett. Nu hoppas vi bara att vi lyckas värma upp rummen ordentligt, får det börjar bli rätt kyligt ute…

Vi gick upp med tuppen för att försöka vara på Tokyos fiskmarknad senast åtta på morgonen, och det lyckades vi med. Det regnade och det visade sig att man inte riktigt fick komma in och titta där själva handeln skedde förrän klockan 10. Så guidebokens råd att vara där senast åtta var väl inte sådär jättebra. På sushirestaurangerna precis vid marknaden krävde de att vi skulle köpa en hel måltid sushi var för att man skulle få en plats och det hade vi inte lust med, så vi lommade iväg. Men inte så långt, för en par stenkast bort så såldes in en hel del mat i en marknad alldeles intill och där hittade vi ett trevligt ställe där vi åt sushi till frukost. Sushin, som var helt nygjord kom på rullband och man fick göra sig sitt gröna te själv. Vi gick därifrån till Ginza för att titta på finshoppingen där och regnet tilltog. Vi åkte till Shinjuku för att fortsätta shoppingturen och för att äta lunch. Lunchen intogs i restaurangområdet i tunnelbanan. Alla ställen hade en kö så det var bara att sätta sig utanför ett ställe som såg bra ut på pallarna som stod i rad utanför. Det gick förvånansvärt snabbt, både att ta sig fram i kön och att få sin mat. Vi delade upp oss i ett nudelteam och ett inte-nudelteam. Gott var det!

Efter shoppingen så rörde vi oss vidare Shibuja. Modern och fadern hade insett att det coola övergångsstället nog hade varit i Shibuja istället. Och så var det. Nu tilltog jakten på en hotellbar i toppen av någon skyskrapa med utsikt över korsningen (trots regnet som sedan länge var uppe i ösregnsstyrka). Efter att ha rådfrågat den lokala turistinformationen (som inte visste alls i och för sig) så åkte vi upp i samma skyskrapa som Lotta åkt upp i för knappt två år sen när hon var här. Där fanns en restaurang, men ingen bar. Men vi fick en annan skyskrapa utpekad för oss som skulle vara utrustad med bar. Vi tog oss dit i regnet, och mycket riktigt fanns där en bar där vi intog varsin drink. Sikten var sådär, men vi såg korsningen i alla fall. Till middag fick vi hot-pot. En massa grönsaker och köttbitar som vi kokade i i två grytor en vit och en röda. Den stackars servitören verkade både rejält förvirrad och lite rädd för oss. En ganska kall och mycket blöt dag i Tokyo.

Denna första dag i Tokyo började med att modern och fadern försov sig. Erik fick springa upp och väcka sina föräldrar som misslyckats skändligen med att ställa väckarklocka rätt. Frukost intogs i det närbelägna köpcentret eftersom hotellfrukosten stängts. Vi gav oss av mot Uenoparken för att bese körsbärsblomningen som mannen i hotellreceptionen sagt pågick för fullt. Uenoparken levererade både körsbärsblom, tempel, pagoder, dammar och jättemånga roliga stånd med mer eller mindre skum mat som stekta nudlar, majskolvar, chokladdoppade bananer, spett med små hela grillade fiskar och så vidare. Vi passade på att ta ett litet förmiddagsmål innan vi gav oss ner mot Akihabara för att bese elektronikmarknaden. Där hittade vi så fiffigt eladaptrar för en billig penning till det japanska elnätet. Dessutom fick vi mat och fika.

Sen var det dags att ge sig av till Asakusa och templet där. Templet blev vederbörligen betittat med alla högkvalitativa souverniraffärerna först, sen själva templet där mynt kastades på de rätta ställena och så fanns det en liten park med ett par byggnader till. Vi tog sightseeingbåten från Asakusa ner mot de centrala delarna av staden igen. Vi hittade pendeltåget nära hamnen och tog det mot Shinjuku i rusningen. Det var ganska trångt. Vi åkte till Shinjuku för att titta på det stora och balla övergångstället som modern och fadern sett på sin studieresa för 28 år sen. Det övergångstället hade krympt betydligt. Men ingen var ledsen för det. Vi fick en jättegod fiskbaserad middag.

Familjen mellanlandar i Peking innan vi slutligen landar på Haneda i Tokyo. Efter en del huvudbry och hjälp av en rosa dam i hatt så inhandlar fadern sex kontantkort som kan användas i lokaltrafiken. Beväpnade med dessa beger vi oss via ett mono-rail, pendeltåg och tunnelbana till vårt hotell Toshi Center. Rummen, visar sig var åt det mindre hållet. Ylva och Mattias får det minsta rummet, där det inte går att fälla upp resväskan någonstans förutom i sängen. Fadern och modern får mellanrummet och Lotta och Erik det största. Vi blir dirigerade till ett litet centrum i närheten för middag och där hamnar vi på en mäkta trevlig fiskrestaurang. Det ger en bra början på hela semestern i Japan.