Höstresan började i Kyoto där höstfärgerna så sakterliga började visa sig. Vidare med tåg till det lilla Takayama mitt bland bergen. Sedan bar det av till Kanasawa och Nagano och ett litet kort stopp i Tokyo.
Anna och Uffe på äventyr i Andalusien för att fira Annas födelsedag. Nerja, Granada, Ubeda, Ronda och Malaga.
Anna, Uffe, Ylva, Erik Lotta i Salalah på Jullovet.
Fantastisk strand, god mat, öken, sand och kameler.
Uppe med tuppen för att fånga bussen till Havanna kvart över sju. Men detta är Kuba, så bussen kom tjugofem i åtta istället. På väg in i Havanna så gjorde vi ett kort stopp vid Kubakrismuseet där en massa missiler med snygg märkning med ”CCCP” och hammaren och skäran. Väl i gamla Havanna som är ett världsarv ( i alla fall enligt vår guidebok, enligt samma bok så Kubas nationalsport baseball från Kuba, så man kan allt vara lite skeptisk) så kom vi till cigarrfabriken där vi förväntades prova cigarrer, men det gjorde vi inte. Vi drack kaffe istället. Vi fick se Revolutionstorget, där tydligen Fidel brukade hålla sona tretimmarstal. Torget var i gammal fin monumentalkommunistisk stil.
Efter det åt vi lunch och sen kom dagens klo, rundvandringen i gamla Havanna som hade en helt fantastisk atmosfär. Gamla, pastellfärgade hus med balkonger bladat med orenoverade objekt. Rekommenders varmt!
Upplevelsen vann säkert på att detta var nyårsdagen som är revolutionsdagen på Kuba, så det var lite mer plats på gator och i gränder än det annars är. Havanna är nu stad tre på Eriks lista över braiga städer. London och Göteborg ligger före.
Detta skulle egentligen varit dagen för den andra valsafarit. Vi hoppade över det eftersom vi redan sett alla blåvalar vi behövde. Istället skulle vi åka till stranden Hikkaduwa för att bada och titta på fiskarna där. Men, denna morgon regnade det. Efter en kort omplanering åkte vi och tog oss en rejäl titt på fortet i Galle som också är ett gammalt världsarv minsann, resans tredje. En gammal handelsplats som intogs av portugiserna, befästes ordentligt av holländarna och togs över av britterna. Vi gick i den lilla stadsdelen innanför murarna och tittade på bastioner och fyren längst ut på udden.
När vi kom hem igen fick vi leta lite efter Lotta och Ylva som stannat hemma på hotellet för att chilla. Dom hade tagit sin tillflykt till andra våningen för att slippa en efterhängsen hund, och satt där och spelade brädspel. Vi fick jaga bort klisterhunden flera gånger den eftermiddagen.
Efter en riktigt god natts sömn väntade frukost med rostat bröd och en skum lankesisk brödvariant (förutom Lotta som fick stekt ris). För att snygga upp oss riktigt inför regnskogsvandringen fick vi speciella blodigelsockor i kanvas för att hindra blodiglarna från att krypa in – Nice! Med matsäck och vatten i ryggsäckarna vandrade vi iväg med våra guider och tittade på ormar, ödlor, blommor, fåglar och så själva regnskogen förstås med träd och lianer som exempelvis rotting.
Med hög värme och hög luftfuktighet blev det hela en ganska svettig upplevelse. För att göra det hela ännu svettigare gick vi upp på ett berg och ner igen. Lunchen bestod av ett antal sandwichar med ost i små prydliga trekanter, lite ananas, två kokta ägg och en liten brun kaka med russin i. Den intogs under överinseende av en jungeltupp och hans tre hönor plus ett stort antal förhoppningsfulla blodiglar. Sen begav vi oss tillbaka till Blue Magpie Lodge och på vägen dit hittade Erik blodflödet efter en blodigel på överkroppen, det blödde ganska duktigt. Ylva hade också lyckats samla på sig en igel, men den orsakade inte nåt större flöde.
Väl tillbaka gav sig modern i närkamp med duschen. Hennes insikter i lankesiskt rörmokeri föreslog inte, så hon duschade i kallvatten medan resten av familjen fick njuta av både varm- och kallvatten. Öl- och colaslappning vidtog på terrassen med utsikt över regnskogen. Vi beställde chips också till drickat och det tog nog en timme att få dom, men då visade sig att dom gjort pommes frites från grunden åt oss. Dom chipsen var väl värda att vänta på, regnskogens godaste pommes frites!
Efter en osedvanligt god natts sömn fortsatte vi vår resa mot regnskogen Sinharaja, ännu ett världsarv. Första stoppet var Kandys botaniska trädgård som enligt vår guide var världens näst bästa trädgård (världens bästa är en samma källa Kew Gardens i London).
Därefter blev det juvelmånglare, lunch med sariprovning och ett stopp vid en kryddgård där dom hade mixturer för alla behov. Den entusiastiske homeopaten visade sörjor som gjorde att man gick ner i vikt, oönskat hår försvann och alla typer av hudproblem löstes. Sen vidtog den långa resan mot Sinharaja, en resa som blev mer utdragen än vi hade tänkt. Vi trodde från början att vi skulle vara framme vid sextiden eller så. Men det blev mörkare och mörkare och mörkare och vägen blev skumpigare och skumpigare och skumpigare. Vi trodde mest hela tiden att det bara var 10 km kvar. Kockan blev sju, åtta och nio. Vid halv tio såg modern en skylt som pekade ut vägen mot Sinharaja, vilket var en trevlig bekräftelse på att vi trots allt var på rätt väg, en väldigt sönderregnad väg. Sen blev det en efterlängtad middag, en öl för dom stora och cola för dom något mindre stora och hopp i säng i dom ganska primitiva rummen på Blue Magpie Lodge.
Efter landningen i Colombo hamnade vi i en liten buss som satte fart mot Pinnawala för frukost och en titt på elegantbarnhemmet där. Elefanterna kom ner till floden, där vi satt och åt, för att bada. Vi köpte några bananer som vi matade elefanterna med vid flodstranden. På bussfärden vidare upp mot staden Kandy var det förtvivlat svårt att inte somna hela tiden.
Efter en lunch på det fina hotellet Thilanka tog vi en oundviklig tupplur och sen fick vi en promenad i Kandy, en traditionell lankesisk dansshow med eldnummer på slutet samt en rundtur inuti resans första världsarv – tandtemplet (som får dela världsarvsstatusen med hela Kandy faktiskt). Tandtemplet från 1400-talet rymmer reliken av Buddhas tand, fast den tanden fick man inte se, den var omsorgsfullt gömd i ett gyllene skrin. Templet var proppfullt av buddhister eftersom det var fullmåne den kvällen, för då är det särskilt liv i luckan i templet.
