Den stora valtittardagen var inne! Återigen purrning klockan fem för skjuts till valtittarbåten som avgick strax efter gryningen från Mirissa. Vädret var perfekt, mulet och svag vind. Så förutsättningarna för att slippa sjösjuka och solsting var optimala. Vi hade dessutom laddat med solkräm av kladdigast möjliga  typ och några av oss även med sjösjukeplåster. Vår båt var fin och av trä och efter vi lagt ut från Mirissa hände först inget och inget och sen såg vi en  flygfisk och inget igen. Och så höll det på i cirkus två timmar eller så till  dess båten fick ett samtal som tipsade om var blåvalarna höll till denna dag och vi tog oss dit.

Först såg vi sprut, sen såg vi en valrygg lite till och från en stund och sen efter några minuter dök valen ner igen med stjärtfenan i vädret. Med  cirka en kvarts mellanrum kom den upp igen förföljd av 10-15 valtittarbåtar.  Till slut försvann valen och alla båtar utom vår och en till gav sig av. Då hittade vi fyra valar till som höll sig uppe längre på ytan när det inte var så många  båtar som störde dom. Till slut begav vi oss hemåt och då höll vi i princip på att krocka med  en val som dök upp mitt framför oss. Kapten backade snabbt bort igen för att vi  inte skulle komma rent farligt nära. Många kort på valryggar och stjärtfenor blev  det! Sen badade vi resten av dan.

Urktidig morgon igen för ett sista försök på morgonkvisten att  få se den fläckiga katten. Vi såg några spridda fåglar och hjortar och hade nog helt enkelt gett upp idén om att få se leopard när helt  plötsligt vår chaufför satte av i ”leopardfart” längst den i sanning usla vägen.  Vi studsade runt som ärtor där bak. Vi kom fram precis i sista minuten och som tur var kom vi från ett annat håll än det andra tiotalet bilar, så vi hade fri sikt när leopardmamman med unge gick över vägen framför de andra bilarna och försvann in i buskaget på andra sidan. Jippi, uppdrag leopard avklarat!

Efter det var det bara att bege sig tillbaka till tältlägret vid Yala och sätta oss i bussen igen för transport till Koggala Beach Hotel, en tur på fyra fem timmar västerut längs kusten. Efter en inte alltför lång stund kom vi i  närkontakt med en liten lastbil som vår buss körde om. Bussen fick en lång repa  och lastbilen blev av med en sidospegel. Det blev ett väldigt parlamenterande på  vägen. Vi passade på att köpa lite frukt av en fnittrig lankesiska på andra  sidan vägen. Fram på eftermiddagen kom vi fram till vårt hotell som verkade jättebra vid den första anblicken. Ett par timmar senare var bedömningen nere i ok med viss tvekan. Stranden var fantastiskt och rummen fina, men det hela var en aning dåligt underhållet och höjden på sängarna i moderns och faderns rum var olika höga eftersom tjockleken på madrassenra skiljde 7 centimeter. Det visade  sig vara jättesvårt att fixa trots upprepade påpekanden….

Vis av skadan på vägen till Sinharaja steg vi upp tidigt för dagens transport till Yala nationalpark. Dagen till ära hade man valt en annan väg än den katastrofdåliga som vi använt på vägen upp. En lång och tidvis mycket trevlig färd med promenadstopp längst den cykelbanesmala vägen som vindlade genom bergen, till att börja med mest invid små risfält och högre upp i bergen där det var svalare mest bland teodlingar.

Vi fick oss också en fruktstund bestående av pinfärsk mango  och banan till livs vid ett fruktstånd längst vägen. När vi kom ner från bergen igen blev vägen rakare och bredare och  längst den vägen fick vi se vår första vilda lankesiska elefant.

Vid tretiden kom vi fram till tältlägret utanför Yala där vi  fick spana in våra tält innan vi gav oss iväg på en liten kvällstur i nationalparkens buffertzon. När vi kom tillbaka så provade vi lyxduschen i lyxtältet. Lyxduschen var denna kväll inte utrustad med varmvatten och vad värre  var knappt med kallvatten heller. Med hjälp av en liten, liten rännil genomförde  modern en summarisk avblaskning. Ylva var mer lyckosam med duschtimingen och fick mer av lyxen. Sen blev det middag i mörkret i oljelampans sken.