En mindre skara av familjen gav sig 6.15 av mot Marrakech (som är ett världsarv minsann) med buss och redan sisådär 11.00 var vi framme vid Stäppens drottning. Vi började med att spana av Bahiapalatset, som byggts för Storvisiren. Palatset visade sig ha betydande likheter med Top Kapi, Sultanens palats i Istanbul. Förklaringen var enkel, Top Kapi var en förebild för Bahia, enligt den lokale guiden i Marrakech. Den upplysningen var det enda av värde han lyckades med. I övrigt var han den del av gruppen som kom bort mest. Däremot återupprättades förtroendet för vår egen guide som exempelvis skällde ut uthyraren av den lokale guiden efter noter, på franska dessutom! Om man bara överser med vissa mycket repetitiva förlopp och överdrifter i upplysningsflödet så är han riktigt bra, särskilt när det kniper.

Efter Bahia blev det en längre promenad genom gränder, över Djamaa el-Fna – sagoberättarnas torg (alternativt de dödas torg) och souken till en butik med kryddor och örtmedicin som vi fick förevisade längre än vi hade lust med. Efter det en mycket sen (särskilt som vi åt frukost redan 5.00) men riktigt trevlig lunch uppe på ett tak med utsikt över staden.

Efter lunchen blev det fri lek med ormtjusare och förvirrad vandring i den till synes oändliga souken. Modern upptäckte att det är betydligt enklare att avfärda försäljare med sin skolfranska, då dröp dom av direkt! Även prutning på franska visade sig vara effektivt. Halvvägs genom den processen som genomfördes i stor munterhet frågade den vänlige lampförsäljaren: Vous êtes berbe, Madame? (Är ni berb, Madame?).
Redan vi 22.00 var vi tillbaka vi hotellet, där Ylva gjort det bästa man kunde av det dygn av internetuppkoppling hon fått som plåster på såren. Alla kompisar tycker fett synd om henne som blev lämnad ensam vind för våg……