Vi är inte djupt imponerade av Hertz, vårt glada  biluthyrningsföretag. Redan dan innan skulle vi fått vårt vidunder, men då hade  dom ingen bil i rätt storlek. Så vi väntade till idag istället (inget riktigt  problem i praktiken). Nu hampade det sig inte bättre än att vi efter ett  utdraget köande fick samma besked idag också. Så vi tog ut en mindre  bil som barnen fick veckla in sig i baksätet på. Vi körde iväg mot sydost, den  väg vi kommit i beckmörker från flygplatsen. Nu fick vi se alla kossor som  spankulerar kring på fälten. Inklusive en ganska död ko några meter från vägen  som fåglarna kalasade på. En hel del sockerrörsodlingar passerade vi också innan  vi svängde västerut på ”Route de la Traversée” som går rakt över Basse-Terre  ungefär på mitten. Den vägen går igenom ”Parc National de la Guadeloupe”. Vi  stannade och tittade på vattenfallet ”Cascade aux Ecrevisses” (kräftfallet) som  låg bland bergen mitt i regnskogen. Rengskog är kul med lianer och allt!

Sen började magarna kurra och vi hittade ett lite lyxigare etablissemang där barnen  fick kokoskyckling (det var den enda rätten på menyn vi förstod fullständigt).  Vad fadern och modern åt är fortfarande okänt. Något havsdjur var det, det  lyckades modern och servitrisen komma överens om men för att komma fram till  vilket djur det var räckte inte moderns marina franska gloskunskap ett dugg. Det  liknade bläckfisk, hette ”Fricassée Chatrou” och smakade gott. Sen vidtog resan  hem på det vindlande vägarna på västsidan av ön. Det flesta – inklusive  chauffören – blev åksjuka i den lilla konservburken.
Sen intogs efter badning välförtjänta öl, läsk och drinkar på stranden.