På julaftons morgon var det dax att lämna Turtle Beach Lodge mitt i nationalparken Tortuguero och ta oss in i landet mot vulkanen Arenal, men eftersom Tortuguero är väglöst land så återstod en lång trevlig båtresa i djungeln, en utmärkt transportsträcka. Vi fick se två sengångare till, en som hängde upp och ner hängande i armar och ben och som dessutom hade en grönskimrande päls, och en liten sengångarunge. Väl i land igen så hittade vi vår buss som stått och väntat i två nätter, men inte vår chaufför. Han kom efter en halvtimme, så det löste sig. Sen var det bara att sätta sig i bussen och skumpa fram på de till en början urusla vägarna. Vi fick lunch, god sådan, och åkte vidare på bättre vägar upp mot norra Costa Ricas inland. Julaftons kväll fick vi äta varsin stor biff med goda såser och lite symboliskt potatismos. Mycket gott! Costarikanerna verkar kunna sitt kött. Tallriken var dessutom helt fri från både bönor och ris. Mystiskt. God jul!