Efter en osedvanligt god natts sömn fortsatte vi vår resa mot  regnskogen Sinharaja, ännu ett världsarv. Första stoppet var Kandys botaniska trädgård som enligt  vår guide var världens näst bästa trädgård (världens bästa är en samma källa Kew  Gardens i London).

Därefter blev det juvelmånglare, lunch med sariprovning och ett stopp vid en kryddgård där dom hade mixturer för alla behov. Den  entusiastiske homeopaten visade sörjor som  gjorde att man gick ner i vikt, oönskat hår försvann och alla typer av  hudproblem löstes. Sen vidtog den långa resan mot Sinharaja, en resa som blev mer utdragen än vi hade tänkt.  Vi trodde från början att vi skulle vara framme vid sextiden eller så. Men det  blev mörkare och mörkare och mörkare och vägen blev skumpigare och skumpigare  och skumpigare. Vi trodde mest hela tiden att det bara var 10 km kvar. Kockan blev sju, åtta och nio. Vid halv tio såg modern en skylt  som pekade ut vägen mot Sinharaja, vilket var en trevlig bekräftelse på att vi trots allt var på  rätt väg, en väldigt sönderregnad väg. Sen blev det en efterlängtad middag, en öl för dom stora och cola för dom något mindre stora och hopp i säng i dom  ganska primitiva rummen på Blue Magpie Lodge.