Vi tog en slappisfrukost och efter det gick vi ut för att shoppa bekämpningsmedel för Eriks skojiga utslag. Frågan är om det är solen, solskyddskrämen, lakanen eller nån annan trevlig förklaring. Marockansk hydrokortison hittade vi på apoteket om hörnet. Resten av förmiddagen fördrevs på stranden med bad, sandslottsbygge och fjollyboll. Efter det blev det lunch på vårt stamlokus ”glasskiosken”. Fyra familjemedlemmar av fem vågade sig på det lokala käket, tagine.

Eftermiddagen absoluta höjdpunkt var kamelridningen. Fadern hade blivit medtvingad på det med hjälp av massivt grupptryck. Efter fem minuter på kamelryggen så hade man seriösa tvivel på att det var möjligt att stå ut med de utlovade två timmarnas ridning. Epitetet ”ökens skepp” är numera mycket lätt att förstå. Kameler är jättehöga och kameler i medlut är definitivt inte att leka med. Halvvägs på ridturen var det flamingotittarpaus vid ett fint träsk som var nationalpark. Under ridningen på tillbakavägen förvandlades lustigt nog den ursprungliga plågan till en riktigt trevlig upplevelse.