Denna dag var stora slappardagen. Vi behövde inte gå upp klockan fem! Vi badade, drack cola, skrev några vykort, avvisade en handspågubbe, läste och gjorde mest ingenting. Modern lyckades dessutom få till en lycklig slutgiltig lösning på madrassproblemet. Och efter två nätter och sju olika påstötningar hade modern och fadern  fått lika höga sängar. Undrens tid är inte förbi!

En bit fram på eftermiddagskvisten gav vi oss ut på ett litet på ett litet promenadäventyr till den närmsta byn någon kilometer bort. Vi  lyckades dra till oss en lankes som gick följde tätt efter oss och pratade om lagunen, sin lastbil och nåt hus som han gissningsvis ville sälja till oss.  Subtila signaler som NEJ, NEJ, NEJ fungerade inte. Vi blev inte av med  igelmannen förrän han hittade ett nytt värddjur.