Vi började dagen med en lättutflykt till den närmsta byn Deshaies. Lotta lyckades där införskaffa ett skynke som hon suktat efter ganska länge. Väl tillbaka vid hotellet slog vi till på den utannonserade buffélunchen med karibiskt band. Jättegott! (inte bandet, utan maten!) Vi drabbades av svårartad paltkoma och fick släpa oss därifrån.

Med förnyad energi begav vi oss till en liten undanskymd strandremsa mellan två klippor några minuters väg från hotellet där vi var helt för oss själva. Solen sken, vågorna kluckade och allt var underbart tills dess det fram på sena eftermiddagen började svida i skinnet. Säg den lycka som varar för evigt!