Kategoriarkiv: 2014

Mot San José – dag 12

Skrammelorkestern klockan fem uteblev denna morgon som fylldes av packning, ett bad i havet, lunch och lite allmänt väntande inför bussen som skulle ta oss tillbaka till San José för vidare transport hem. Lunch fick vi på stranden av Costa Ricas i särklass mest kompetenta servitris, hon drabbades inte av totalt hjärnstillestånd när vi började prata gluten, utan tog tag i situationen sina svaga engelskakunskaper till trots.

Tjugo i två satte vi oss i bussen för att skramla tillbaka till San José och vid halv sju var vi framme vid det fina hotellet mitt i ingenstans, men ganska nära flygplatsen. Synd att inte tillbringa mer än 10 timmar på hotellet. Dan därpå så ska vi sitta i bussen vid halv fyra på morgonen för att ta oss till flygplatsen för vidare transport hem via New York. Snipp, snapp, snut, så var resan slut!

Nyårsafton med strandhäng – dag 11

Denna dag började lite annorlunda när nåt band åkte förbi på vägen utanför och spelade för oss klockan fem på morgonen. Är det ett normalt sätt att inleda nyårsafton i detta land? Sen återgick vi till det vanliga. Frukost, slappande under palmer och sufning. Vi provade ett nytt ställe vid stranden till lunch, och vi återkom klockan fem för att fira tolvslaget i Sverige med varsin drink. Sen åter till hotellet där vi skulle bli bjudna på en nyårsmiddag med det övriga sällskapet på resan. Vi hade fått kryssa i vad vi ville ha i förväg, trots detta, eller kanske på grund av, så blev tillställningen ganska förvirrad. Exempelvis serverades kaffet före förrätten. Kanske blev det bara lite fel, eller så brukar man göra så här. Vi avslutade kvällen med en promenad på stranden där det grillades, brann eldar och det fyrades av fyrverkerier. Gott nytt år!

Surf och stingrocka – dag 10

Dag två på stranden började som dag ett. Med en promenad ner till kokospalmerna vid stranden. Efter nån knapp timme eller så begav sig döttrarna iväg för att hyra en surfingbräda och modern och fadern tog sig ett dopp. Det bar sig inte bättre än att modern, intet ont anande klev rakt på något som av allt att döma var en stingrocka som låg och gosade på botten. Resultatet av detta blev ett stick i foten och insprutning av något relativt ilsket gift, för det gjorde bra mycket ondare än det lilla såret motiverade. Polisen i närheten gav den uppiggande upplysningen att detta var ”painful, but not dangeorous”. Det piggade upp, och modern skriver gärna under på ”painful”. Snälla doktor Soto hundra meter bort fixade snabbt två sprutor lokalbedövning, en spruta smärtstillande och en spruta antibiotika samt ett plåster. Tjejjerna återupptog sin surfing med god framgång. Det gick tydligen ganska bra att få till det förvånande nog. Det verkar ju magiskt omöjligt. Vi sammanstrålade igen vid lunch och då kunde modern glädja sig åt att det onda började lägga sig ordentligt. Eftermiddagen veks åt bad och kvällen åt ytterligare en god middag på vårt favorithak, Gusto.

Första dagen på stranden – dag 9

Första dagen på stranden placerade vi oss under palmerna efter frukost för att ömsom slappa och ömsom bada. Till lunch provade vi hotellets restaurang till stor belåtenhet. Efter lunch flyttade vi slappandet och badandet till hotellets pool. Dessutom lyckades modern säkra en ”sällsynt” badhanduk med en haj på. Det finna nämligen badhandukar som avbildar Costa Ricas sedlar som i sin tur avbildar Costa Ricas djurliv. Nu är sengångare, blå fjäril, kollibri och haj säkrade. Nu återstår bara kapucinapa, men den finns överallt. Till kvällen åt vi god mat vid stranden.

Sista biten fram till Stilla havet – dag 8

Upp i ottan för att ta bussen den sista etappen mot Samara vid Stilla havets strand. Efter ett par timmar bland drivande moln och regnbågar så blev det torrare och torrare och efter ytterligare ett par timmar till så nådde vi till slut Samara där värmen härskade. I väntan på att vi skulle få våra rum så lovade receptionisten att vakta bagaget med sitt liv, för att sedan omedelbart ge sig iväg en liten stund. Vi fick två av tre rum snabbt och gav oss iväg för att få i oss lunch vid stranden i den ganska lilla och lätt oorganiserade byn/stan med back pack/hippiekänsla. Exempelvis tältades det och lagades mat vid stranden. Vi avslutade eftermiddagen med bad i det varma havet. Nice!

Till kvällen blev det en liten drink vid Stilla havets strand samt middag på ett mexikanskt ställe med övermycket mat eftersom männen i sällskapet envisades med att beställa förrätter för ett helt kompani.

I molnskog och på kaffeodling – dag 7

Vi steg upp mitt i molnet i regn och blåst, men vädret uppe på bergskammen (på drygt tusen meters höjd) är inte alls att lita på. Vi begav oss mot molskogen i ömsom sol och ömsom regn. Vi vandrade run i Santa Elenareservatets molskog bland bäckar, lianer förhistoriska ormbunkar, strypfikusar, moln och lite sol ibland. På djursidan så såg vi bara nån enstaka liten fågel, men växterna räckte bra. Efter det åkte vi ett par stenkast till Selvatura igen och spanade på fjärilar och kollibrier. Kollibrierna flög ute i det fria, framlockade med hjälp av för kollibrier oemotståndliga nektarautomater. Supersöta och superkuliga. Kan man ha dom som husdjur? Vi fick en jättegod lunch nere i Santa Elena som bestod av 50 minuter väntan och 10 minuter hetsätning för att inte missa bussen till kaffeodlingen. Kaffeodingssafarit tog tre timmar, och man måste fråga sig hur det går till, men har man en kul guide som berättar typ allt om hur man odlar, plockar och bereder kaffe och sen kör lite sockerrör och kakao som extranummer så går det. Efter det hem till hotellet för mys och middag.

Mot Monteverde – dag 6

Iväg på morgonen för att tillbringa förmiddagen i buss. Först runt Arenalsjön, som är en kraftverksdamm, på slingriga vägar som gjorde nästan halva sällskapet gröna i ansiktet och till slut på grusväg. Till lunch var vi framme vid Selvatura där det blev lunch, och sen var det tänkt att det skulle åkas linbana, men så blev det inte utan vi fick börja med att gå på jungelpromenad i och över molnregnskogen. Både på stigar och på höga broar över trädkronorna. Härligt! Sen var dax för linbanan. Tolv eller tretton linor i molnskogen, och den sista var en kilometer lång! Hela äventyret tog tre timmar (för alla utom för modern som hoppade över det hela). Alla linbaneresenärerna var jättenöjda med linbaneturen som avslutades i skymningen. Därefter blev det en timmes buss på slingriga vägar i mörkret tills vi nådde Cloud Forest Lodge där stora rum med fjällkänsla och styv kuling (innan vi stängde fönstren, sen var det bara en bris inomhus). Vi åt middag och kröp sedan djupt ner i sängen med överkastet kvar eftersom det var ganska kyligt i rummen.

Vulkan och termiska bad – dag 5

Efter en ny frukost ned en ny variant av bönris så åkte vi till vulkanen Arenal som en jordbävning för två år sen bjudit på kontinuerligt lavaflöde på utsidan. Nu har den lugnat ner sig lite. Dessutom var den lite blyg och gömde toppen i ett moln. Vi vandrade runt i regnskogen nedanför berget och spanade jättestora träd, fåglar och ett tvättbjörnsliknande djur (som sedan visade sig vara en näsbjörn). Vi tittade på det stelnade lavaflödet också. Efter en ganska sen, men jättegod lunch inne i La Fortuna slappade vi en stund på hotellet innan det bar av mot de termiska baden som värms upp av de seismiska aktiviteten. Bassångerna låg mitt i djungeln och det var fantastiskt mysigt att ligga i det varma varma vattnet med palmer, lianer och andra djungelväxter runt ikring sig och ovanför medan skymningen la sig. Efter en god middag åkte vi hem och la oss.

Mot La Fortuna – dag 4

På julaftons morgon var det dax att lämna Turtle Beach Lodge mitt i nationalparken Tortuguero och ta oss in i landet mot vulkanen Arenal, men eftersom Tortuguero är väglöst land så återstod en lång trevlig båtresa i djungeln, en utmärkt transportsträcka. Vi fick se två sengångare till, en som hängde upp och ner hängande i armar och ben och som dessutom hade en grönskimrande päls, och en liten sengångarunge. Väl i land igen så hittade vi vår buss som stått och väntat i två nätter, men inte vår chaufför. Han kom efter en halvtimme, så det löste sig. Sen var det bara att sätta sig i bussen och skumpa fram på de till en början urusla vägarna. Vi fick lunch, god sådan, och åkte vidare på bättre vägar upp mot norra Costa Ricas inland. Julaftons kväll fick vi äta varsin stor biff med goda såser och lite symboliskt potatismos. Mycket gott! Costarikanerna verkar kunna sitt kött. Tallriken var dessutom helt fri från både bönor och ris. Mystiskt. God jul!

Båt- och vandringsturer – dag 3

Uppe före tuppen för att titta på den karibiska soluppgången och se om nån eftersläntrande sköldpaddaunge skulle dyka upp. Solen dök upp, men inte sköldpaddsungarna. Precis efter gryningen gav vi oss ut i båt där vi tittade närmare djungeln från sjösidan. Vi såg massor av fåglar, apor och en och annan kajman men ingen sengångare. Sengångaren hittade vi istället femtio meter från vårt rum högt upp i en trädkrona efter förmiddagens vandringstur i djungeln som bjöd på fåglar, träd, lianer, pilgiftsgrodor och oändliga mängder jättegeggig lera. På eftermiddagen, som var tänkt för slappande gav sig större delen av församlingen ut på en egen kanottur för att få ytterligare en titt på blad och djur, blad annat en läskig grön orm. Till middag bjöds vi på ris och bönor som hittills ingått i varje måltid i detta land, denna gång flankerad av stekt fisk.