Ambulansflyg +/-  Vanligt flyg
+ Man behöver  inte kliva ur sängen för att resa
+ Planet väntar när man är sen
+ Ingen  incheckning eller biljettkontroll – man rullar direkt ut på plattan med  ambulansen
+ Bra benutrymme, man ligger raklång
–  Ingen servering, inga tidningar
– Små plan, max två passagerare, lär vara skumpigt om det blåser
– Man  lastas över till en annan bår utomhus iförd endast kalsonger och  underställströja
– Ingen shopping

Danderyd
Ambulansen hittade inte riktigt ut från Arlanda, men så  småningom kom vi fram till Danderyd. Jag börjar bli van nu, men det känns bra  att bli inrullad på bår från ambulansintaget, man slipper oroa sig för att en  sträng dam skall sucka och muttra något om närakut i alla fall. Den första  doktorn är en tjej på typ 17 år (eller är det jag som är gammal och sur?). Vi  väntar på den myndiga bakjouren innan hon får klippa upp mitt bandage. Dom  kommer fram till att det skall opereras (vilket jag vid det här laget har vetat  i 2 dygn) men inte nu för det är svullet. Jag flyttas upp till mitt nya ”hem”  avd 59A där jag har en säng med utsikt över Edsviken.

Efter en stund får jag det  nedslående beskedet att man måste vänta till minst måndag innan det går att  operera. Tempot i min semester växlar drastiskt, inga fler flygturer. Jag kommer  inte ur sängen utan hjälp och ligger mest här och försöker vara så lite svullen  som möjligt. Resan från pisten till sängen tog  ungefär 52 timmar, jag har fått åka skoter, helikopter, flygplan och 5ggr  ambulans. Hittills har jag bedömts av 7 läkare och 13 sjuksköterskor och blivit  ompysslad av säkert 30 undersköterskor och andra snälla människor. Det gjorde ju  rätt ont i början, men annars har det faktiskt varit ganska ok. Benet  är dock lika av som det var i måndags.