Vi lämnade Vernante för att passera gränsen till Frankrike vid Colle di Tenda via passet och inte tunneln. Väl uppe på 1800 meter och säkert mycket nära gränsen krympte vägen ihop betänkligt och en bullrig italienare med husbil förklarade på italiensk-franska att man behövde fyrhjulsdrift för att ta sig ner på franska sidan. Vi vände och tog tunneln. Dalen på franska sidan längst floden Roya visade sig vara tjusig. Vi hade också goda möjlighet att se diverse vägarbeten längs vägen ner, och det var inte utan att det behövdes arbetas en del.

Det bar av ner mot medelhavet igen och lunchen intogs på en kinakrog i Menton. Lotta imponerade på ägarinnan med sin envishet med pinnarna så att hon fick en solfjäder i present. Efter lunchen blev det bad och till all lycka föll stranden i Menton oss på läppen. Vi for igenom Monaco på vår väg mot Nice och vi inser nu att det är ingen idé att skaffa en större båt, det finns alltid någon som har en ännu större. Hotellet Nice Gardens entré var kanske inte årtusendets mest inbjudande, men väl inne på hotellet så ser det hela riktigt lovande ut. Det är litet, familjedrivet och har en liten trädgård.