Dagen inleddes med ett lågt tempo, men vi hämtade snart upp med en spänstig promenad på 3 kilometer till grannstanden – byn?  – Vernazza. Inte så långt kanske men väldigt mycket upp och ner och särskilt väldigt mycket upp till en början. Mjölksyran slog definitivt till i benen. Stigen slingrade runt mellan vinodlingar, små bäckar och gamla murar. För att inte tala om utsikten över havet, bergen samt Monterosso och Vernazza är praktfull längst de smala stigarna. Dock inget att rekommendera för någon med svår höjdskräck, men med lättare höjdskräck går det bra.

Till slut fick vi närkontakt med Vernazza och där utbröt lunch bestående av pizza och pasta, badande och läskdrickande. När vi var klara med det så tog vi tåget hem igen. Vandringen dit tog drygt 1,5 timme och tåget tillbaka 5 minuter. Tåget fuskar dock en smula och går genom tunnlar hela tiden, så utsikten var sämre på vägen tillbaka. Vernazza är jättelitet och kanongulligt. Sen har det visat sig at den här området, Cinque Terre, är ett världsarv minsann.