Detta var den stora utflyktsdagen med två små hyrbilar, en Kia och en Hundai. Vi styrde först kosan till närmsta bensinmack för bränlebunkring. Där efter siktade vi in oss på öns naturreservat och ”Vallee de Mai” som är ett världsarv minsann där den mytomspunna dubbelkokosnöten växer. Den fyra km långa turen borde enligt uppgift ta tre timmar. Detta misslyckades vi kapitalt med. Det tog bara en timme och tjugo minuter. Efter det lunch på en pizzeria som inte var snabb i vändningarna. 40 min tog det att få fram rätterna. Sedan vidare till ”Ainse Lazio” som enligt någon uppgift är vackrast i världen. Fullt så spektakulär var den inte. Äventyret asutades med ett försök att nå ”Zimbabwe point”, en högt belägen utsiktspunkt. På den smala vägen mötte vi en obehagligt närgången buss som prejade ner det ena ekipaget i diket. Passagerarna i bussen assisterade flinkt vår bil upp på vägen igen. De sista 600 metrarna var vägen osannolikt gropig och smal, och som kronan på verket så fick man inte ta sig upp sista biten. Det var bara att åka hem igen.
