Etikettarkiv: Marocko

Marockoresan dag 7 – Agadir

Denna dag påbörjades med havsbad och seriös slappning i solen. Efter lunch stack vi iväg med hyrbilen upp mot en by i bergen där det skulle finnas ett trevligt vattenfall om där fanns vatten, vilket inte var säkert. Vi lyckades till vår stora förvåning hitta avtagsvägen till byn i fråga. På vägen upp åkte vi igenom en förvånansvärt grön och vacker dal med en hel del palmer i bjärt kontrast till de landskap vi sett tidigare. Dalen heter tydligen ”Vallée du Paradis”. När det var 2,5 mil kvar till den lilla byn vände vi för att inte göra det hela till en nattsuddarutflykt. Den ganska svindlande vägen var inget vi hade lust att uppleva i mörker.

Väl hemma satte vi oss att svulla chips och cola på stranden under det att solen doppade sig i havet.

Marockoresan dag 6 – Agadir & Tiznit

Vi hade fixat en hyrbil för tisdag onsdag, bland annat för att ta oss till silverstaden Tiznit. Vi hade svårt att bestämma oss för om vi skulle åka dit redan på morgonen, eftersom det var lite molnigt, eller om det var bästa att bada och softa först. Vi slog till på att bada först, och det visade sig vara ett mycket vist val. Surfbrädan gjorde återigen stor lycka och en ny match fjollyboll gick av stapeln.

Efter en lunch på ett annat stamlokus ”Vendôme” där Ylva gick ut lite försiktigt med naturell omelett och kokt ris, så bar det av till Tiznit. De första tre milen hade man helt glömt av att skylta. Möjligen så fanns det skyltar, men i så fall bara på arabiska. Vi stannade vid ett ställe längst den sträckan och frågade en polis som tyckte vi skulle åka till vänster och sen höger, vilket verkade logiskt, men sen tyckte han också att vi skulle åka ”upstairs”. Vi nickande som om vi förstod och körde först till vänster och sen höger, nåt ”upstairs” lyckades vi inte prestera. De resterande 7 milen fanns käcka skyltar, vilket kändes tryggt när man färdades genom det ökenliknande landskapet. Väl i Tiznit fick hjälp av en kille på cykel att hitta silveraffären ”Perle de Sud”. Där shoppades silversmycken till alla kvinnor i familjen, främst filigranarbeten. Vi hann också med en promenad i stan som inte alls verkar lika påverkad av turism som Agadir och Marrakech. Sen bar det av de 10 milen tillbaka i den afrikanska skymningen.

Marockoresan dag 5 – Agadir & Marrakech

En mindre skara av familjen gav sig 6.15 av mot Marrakech (som är ett världsarv minsann) med buss och redan sisådär 11.00 var vi framme vid Stäppens drottning. Vi började med att spana av Bahiapalatset, som byggts för Storvisiren. Palatset visade sig ha betydande likheter med Top Kapi, Sultanens palats i Istanbul. Förklaringen var enkel, Top Kapi var en förebild för Bahia, enligt den lokale guiden i Marrakech. Den upplysningen var det enda av värde han lyckades med. I övrigt var han den del av gruppen som kom bort mest. Däremot återupprättades förtroendet för vår egen guide som exempelvis skällde ut uthyraren av den lokale guiden efter noter, på franska dessutom! Om man bara överser med vissa mycket repetitiva förlopp och överdrifter i upplysningsflödet så är han riktigt bra, särskilt när det kniper.

Efter Bahia blev det en längre promenad genom gränder, över Djamaa el-Fna – sagoberättarnas torg (alternativt de dödas torg) och souken till en butik med kryddor och örtmedicin som vi fick förevisade längre än vi hade lust med. Efter det en mycket sen (särskilt som vi åt frukost redan 5.00) men riktigt trevlig lunch uppe på ett tak med utsikt över staden.

Efter lunchen blev det fri lek med ormtjusare och förvirrad vandring i den till synes oändliga souken. Modern upptäckte att det är betydligt enklare att avfärda försäljare med sin skolfranska, då dröp dom av direkt! Även prutning på franska visade sig vara effektivt. Halvvägs genom den processen som genomfördes i stor munterhet frågade den vänlige lampförsäljaren: Vous êtes berbe, Madame? (Är ni berb, Madame?).
Redan vi 22.00 var vi tillbaka vi hotellet, där Ylva gjort det bästa man kunde av det dygn av internetuppkoppling hon fått som plåster på såren. Alla kompisar tycker fett synd om henne som blev lämnad ensam vind för våg……

Marockoresan dag 4 – Agadir

Lottas på morgonen inköpta surfbräda gjorde stor lycka i dom brusande atlantiska vågorna. En sen lunch intogs på the Central PUB eller the English PUB vad den nu hette. På menyn fanns diverse engelska pajer, fish and chips, kycklingcurry samt den urengelska rätten pasta. Dessutom stod gratis WiFi på menyn, och det fungerade riktigt bra! Familjens kommunikation med omvärlden är räddad!

Efter lunchen begav vi oss iväg med mercataxi till den marknad vi nog hade tänkt besöka redan på fredan. Det var frukt, frukt, grönsaker, grönsaker och frukt, samt lite grann husgeråd och kläder. Inte en ljushyad så långt ögat kunde nå. Mot kvällen så tilltog Ylvas magkurr som börjat redan dan innan. Eländes elände eftersom vi dan efter skulle på heldagstur till det mytomspunna Marrakech, Stäppens drottning. Fram på kvällskvisten ringde vi och fick hjälp med att få tag i en läkare, och vips så knackade han på hotellrummet, en mycket vänlig man. Han skrev ut en imponerande mängd piller, men tyckte detta till trots att Marrakech för Ylva dan efter var en synnerligen dålig idé.

Marockoresan dag 3 – Agadir

Vi tog en slappisfrukost och efter det gick vi ut för att shoppa bekämpningsmedel för Eriks skojiga utslag. Frågan är om det är solen, solskyddskrämen, lakanen eller nån annan trevlig förklaring. Marockansk hydrokortison hittade vi på apoteket om hörnet. Resten av förmiddagen fördrevs på stranden med bad, sandslottsbygge och fjollyboll. Efter det blev det lunch på vårt stamlokus ”glasskiosken”. Fyra familjemedlemmar av fem vågade sig på det lokala käket, tagine.

Eftermiddagen absoluta höjdpunkt var kamelridningen. Fadern hade blivit medtvingad på det med hjälp av massivt grupptryck. Efter fem minuter på kamelryggen så hade man seriösa tvivel på att det var möjligt att stå ut med de utlovade två timmarnas ridning. Epitetet ”ökens skepp” är numera mycket lätt att förstå. Kameler är jättehöga och kameler i medlut är definitivt inte att leka med. Halvvägs på ridturen var det flamingotittarpaus vid ett fint träsk som var nationalpark. Under ridningen på tillbakavägen förvandlades lustigt nog den ursprungliga plågan till en riktigt trevlig upplevelse.

Marockoresan dag 2 – Agadir

Dagen börjar med en legendarisk frukost på vårt lyxiga hotell. Ett klart familjebästa vad gäller sammanlagda frukostpoäng, fem kameler av fem möjliga! Sen bar det av till det käcka välkomstmötet som tilldrog sig i en kvalificerad turistfälla. Vi bjöds på myntate som inte gjorde någon vidare lycka och på en längre version av den information (?) vi fick dan innan i bussen. Efter detta provade vi bad- och solfaciliteterna på hotellområdet. Vattnet var inte jättevarmt, men poolen är nog den bästa vi haft hittills.

På eftermiddagen tog vi en taxi till ”Souken”. Vi har fortfarande ingen aning om vi kom rätt, men vi blev i alla fall ”omhändertagna” av en driftig taxiförare i en mycket rucklig Mercedes som körde iväg oss till en marknad ganska långt utanför Agadir där det inte fanns nån turist så långt ögat nådde. Familjefadern förälskade sig i en frust som försäljaren hävdade var antik, mycket billigare än i Agadir förutom en hel hoper andra fördelar. Vi trillade dit och slog till efter en del prutande.

Marockoresan dag 1 – Agadir

Vi provade denna gång att parkera på Måby, och det gick bra. Vi satt allra längst bak i planet och det bjöd på en oväntad fördel efter landning när det visade sig att man fick gå av även baktill och promenera (i regnet!) på plattan över till terminalbyggnaden. Efter en osannolikt bökig och långdragen bagageutlämning med byte av bagageband ett antal gånger och vad Erik benämnde som ”Epic Failure” så hamnade vi till slut i bussen på väg in till stan där vi underhölls av en käck reseledare som gav diverse upplysningar. Alla upplysningar som vi kunnat kontrollera så här långt har dock varit felaktiga. Vi hoppas han hämtar upp! Vi avvaktar så länge med att dricka kranvattnet, trots att han hävdade att det var ofarligt. Vi har nu lyckats äta lunch/middag, vandra runt på den förvånansvärt trevliga staden, fika och inspektera vårt lyxiga hotell. Så nu vi tänker spana efter kompisar till den saudiska prinsen som ska vara i stan. Den afrikanska solnedgången över Atlanten var imponerande (och regnfri!)