Vi steg upp mitt i molnet i regn och blåst, men vädret uppe på bergskammen (på drygt tusen meters höjd) är inte alls att lita på. Vi begav oss mot molskogen i ömsom sol och ömsom regn. Vi vandrade run i Santa Elenareservatets molskog bland bäckar, lianer förhistoriska ormbunkar, strypfikusar, moln och lite sol ibland. På djursidan så såg vi bara nån enstaka liten fågel, men växterna räckte bra.  Efter det åkte vi ett par stenkast till Selvatura igen och spanade på fjärilar och kollibrier. Kollibrierna flög ute i det fria, framlockade med hjälp av för kollibrier oemotståndliga nektarautomater. Supersöta och superkuliga. Kan man ha dom som husdjur? Vi fick en jättegod lunch nere i Santa Elena som bestod av 50 minuter väntan och 10 minuter hetsätning för att inte missa bussen till kaffeodlingen. Kaffeodingssafarit tog tre timmar, och man måste fråga sig hur det går till, men har man en kul guide som berättar typ allt om hur man odlar, plockar och bereder  kaffe och sen kör lite sockerrör och kakao som extranummer så går det. Efter det hem till hotellet för mys och middag.